test

Äntligen! Äntligen dags för den efterlängtade Budapest semestern!
Det var 4 år sedan vi var här sist, två pandemiår och en Barcelonaresa kom emellan. Nu hade vi dessutom 11-årig bröllopsdag.

Vi återvände nu tíll att flyga med Wizz air från Malmö för 1200:- per person och tur och retur, inkl 20 kg bagage, Ryan Air har för taskiga flygtider, man landar vid midnatt med dem.
Att Wizz alltid är ca 1 timme försenade får man ha överseende med och utnyttja väntatiden till nått gott. Inga pass eller covidintyg behövdes, bara att boarda. Fantatiskt att se hur man använt åren som vi inte varit här till att bygga en ny snygg terminal. Väl framme väntade taxin för 24€ på oss för att ta oss in till vårt favvohotell Papillon på Buda sidan. Där väntade en glad Susanna på oss med igenkännande glödjeyttringar. Vårt rum nummer 24, med 4 bäddar och stor terass, tog emot oss med öppna väggar.
Vi fick bekräftat att den gamla favoritrestaurangen MargitKert Etterem lagt ner pga pandemin, men får berättat för oss att en ny öppnat alldeles nära hotellet, Csiki Sörözö, specialister på hantverksöl och god ungersk mat. Temperaturen i stan höll sig hela tiden på sköna 26-28 grader, vilket gjorde kvällarna precis så ljumma och stabilt sköna som man önskar att de vore här hemma.

Nästa dag kastade vi oss över till närliggande badet Lukacs fürdö, där en avkopplande dag utfördes med omväxlande äventyrsbad, lunch, varma grottbad och soldäck på 4e våningen samt 20 minuters kraftfulll och välbehövlig massage.

Vår 11:e bröllopsdag 4 juni, som kallas stålbröllop, inleddes med en tur till WestEnd varuhuset, som nu kändes lite urholkat, många aktörer hade försvunnit eller minskat sitt utbud. Sedan promenad upp till gamla stan och Bastionen och där fick vi läcker mat på Michelin restaurangen 21. Märkligt nog kunde inte Michelinkocken göra plommonsåsen utan mjölk….

Nästa dag var det dags för en underbar picnicktur till Buda Hills, eller Normafa som den egentligen heter. Först spåvagn 61 två stationer från Szell Kalman ter, sedan kugghjulståget 60 ända upp till 500 m.ö.h. Följt av en skön promenad med stopp för medhavd fika till storslagen utsikt. Väl framme vid topprestaurangen i Janos-Hegy, stannade jag för glass och kaffe, medan Carina först tog sig uppför backen, och vidare ända upp i Elisabethtornet. (Kolla på bilden om du kan se henne!) Jag avstod med förra besöket i färskt minne, när flygarsonen fick svindel i den lilla yttre trappan som slingrade sig runt tornets övre del. Till slut promenad ner till stationen Janos-Hegy där lilleputtåget ankom 10 minuter för tidigt (puh), tur att vi var ute i god tid. En vacker resa ner kantad med tågpersonal i stram givakt saluterande oss.

Vi hade fått tips om något nytt på Hösök tere (Hjältarnas torg), så vi tog dit via tunnelbana M1 och besökte först Mücsarnok med med Common space utställningen.
Sedan ett kvarter längre bort, hittade vi det sprillans nya Etnografiska museet, Byggt i en futuristisk stil, med ordlingar som följde med husets olika delar upp och som man kunde promenera runt om. Fasaden liknade hemvävda tygstycken. Därefter gott med en äkta langos på favoritstället Ligeti Langos.

Så sista kvällen som inleddes med en delikat middag på restaurang Menza Étterem és Kávéház, och sedan det förbokade operabesöket i den fantastiskt vackra byggnaden vid paradgatan Andrassy ut, Man ger Verdis Don Carlos, dock med bara en paus först efter 2½ timme, och även om operan var långt ifrån slut då, så vara våra ryggar det. Det traditionella glaset med Tokaji fick vi inte heller, det hade man inte längre, denna ungerska nationaldryck! Så det fick bli ett glass vitt innan vi promenerade ut på operaterassen och blandade oss med den ungerska noblessen. Till slut hade vi terassen för oss själva när de andra återvända till sina obekväma stolar.

%d bloggare gillar detta: