En helg på Hven…

En helg på Ven i kärlekens namn

Den 21 augusti firade vi 10-årig förlovningsdag, själva förlovningen skedde på Rügen, se mer. Denna gång åter på en ö, lilla fina Hven,

Vens malvablomma
Vens malvablomma

Under istiden existerade inte Ven som ö. Den var en del av den landbrygga som fanns mellan det nuvarande Skåne och Själland. När isen smälte, steg det som skulle bli Östersjön och trycket på landbryggan ökade. Vattnet trängde med tiden allt längre in. Slutligen brast bryggan och drog med sig nästan en hel ås mellan Skåne och Själland. Idag finns resterna av denna ås kvar vid Glumslövs backar i Skåne, Ven och i höjd med Klampenborg på den danska sidan.

Ön tillhörde formellt Danmark även efter Freden i Roskilde år 1658, men den besattes samma år av svenska trupper. År 1660 blev Ven svenskt i och med Freden i Köpenhamn. Svenskarnas avgörande trumfkort var att Ven, som av tradition ansågs vara själländskt, 1654 hade bytt län från Kronborgs län till Helsingborgs län, vilket ansågs bevisa att ön var skånsk och således skulle vara en svensk ö. Ön ockuperades under Skånska kriget 1676–1679 av Danmark och förblev danskt fram till krigsslutet. Därefter har utvecklingen gått betydligt lugnare på ön trots att man alltid påverkats starkt av kris- och orostider som napoleonkrigen och andra världskriget, vilket ledde till perioder av stark militär närvaro på ön.

1876–1877 byggdes den första hamnen på Ven, vid Kyrkbacken på öns västra sida. Denna följdes snabbt av ytterligare två. Hamnarna innebar att en mängd skutskeppare kom att ha sin hemvist på Ven.

Under 1930-talet bodde runt 1 300 personer på ön vilket är befolkningsrekordet. Därefter har en avfolkning skett och i dag bor där runt 350 personer permanent.

Efter 1906 års svenska stavningsreform försvann h som första bokstav i ord som (h)vad, (h)varför och liknande. Detta gällde även ortnamn men (H)ven förblev Hven fram till 1958 då man beslutade att stryka H:et trots lokalbefolkningens protester. Postortens namn är Sankt Ibb (efter det tidigare församlingsnamnet).

Läs om Vens historia

VI valde att cykla från Gantofta till Landskrona för att ta båten därifrån. På sommaren går det tre ytterligare båtar till Ven: Helsingör-Ven, Helsingborg-Ven och Råå-Ven.

Förberedda på allt, cyklade vi raka spåret till Venbåtarna i Landskrona. Regnet följde med oss i form av ett lätt duggregn, som våra regnkläder lätt avvisade,
När vi kommit innanför stadsgränsen, började mitt bakdäck att dunka. Däcket såg helt tömt ut, men vi hade gott om tid tills färjan skulle gå. Vi var förberedda på detta med, medhavd cykelspray från Biltema kopplades in. Men den fungerade inte, luften gick in i däcket, men skummet läckte ut. Skräp!
Så sista kilometern genom Landskrona promenerade vi lugnt med cyklarna vid vår sida.
Vid terminalen  ringde jag till Vens cykeluthyrning och frågade om man kunde få hjälp där. ”Kanske”, var svaret.
Så vid ankomsten till Ven, kämpade vi upp för backen i Bäckviken till cykeluthyrningen. Men nej, tyvärr reparatören hade fullt upp hela helgen, men vi kunde köpa en ny slang och låna hans verktyg.
Sagt och gjort, under en halv timme blev jag och Carina cykelreparatörer, och cyklade sedan stolta tvärs över ön till St Ibb medan solen bytte ut regnet.

Framme i Kyrkbacken hittade vi genast det hus vi hyrt via AirBnb, I kurvan just där den branta backen tar slut, ligger ett fint vitt hus.

Vi stortrivdes där direkt, de norska värdarna hade fått problem med hälsan och återvänt till Norge strax innan vi ankom. så vi hade inte bara vår våning, utan även hela trädgården med sina fem olika fikaplatser till vårt eget förfogande.
Innan hade vi  stannat till vid den lilla mathandlarbutiken mitt på ön och provianterat.  Ett dopp i havet vid stranden i Bäckviken  föregick kvällens restaurangbesök. Vi hade bokat på Pausa hos oss, och där satt vi i en fin paviljong och inmundigade var sin läcker rätt, medan solnedgången över Danmark spred sitt varma ljus över Carinas och min 10-åriga förlovningsdag.

Nästa dag var det dags för ett. morgondopp i hamnens badbrygga och sedan handla nybakta frallor i kiosken. Sålunda stärkta blev det dags för stora  rundturen, se kartan. Observera hur nära danska gränsen nordvästra ön ligger. Därav alla danska turister på ön?

Det är en härlig ö att cykla på, det känns som man är i en annan värld! Mer dansk än svensk, och ändå  mer exotisk.

En lätt lunch i Bäckviken, tempur grönsak med honung, innan vi fortsatte till Tycho Brahes byggnad och svängde ner på kärleksstigen som leder ut till Vens backafall. Där har vi sedan tidigare besök funnit en lättillgänglig stenstrand där vi intog vårt fika. En grupp asiatiska turister vilt plåtande natur och sig själva, fördröjde vårt bad en stund. Vi ville inte bli plåtade i badet.
Men till slut var stranden öde igen. Svårt att komma i vattnet, höga vågor i kombination med en botten fylld av rulland klappersten gjorde att vi fick ta stöd av varandra för att komma i.

Sedan cyklade vi tillbaka till stugan på våra el-cyklar, mötandes många andra cyklister, en del på tandemcyklar. Insåg att cykla på elcykel, motsvaras närmast av att cykla bak på en tandemcykel, och bara låtsas trampa.

Det sista stoppet blev vid St Ibbs kyrka med sin vidunderliga utsikt!

Carina sjunger om Flickan från Backafall
Carina sjunger om Flickan från Backafall

Kvällsmaten hade vi bokat på Tuna Krog, mitt på ön. Vår bokning hittades inte först, men sedan insåg vi att det måste vara Jörn Edlunds bokning! De skulle stänga för säsongen en vecka senare, men hade mycket god mat och trevlig miljö.

Sista morgonen upprepade vi gårdagens succé, bad och sedan frallor till frukost. Vi packade långsamt ihop och lastade cyklarna igen. Väderprognosen sa regn hela dagen, men vi fann bara sol än så länge. Färden gick nu ner till Spirit of Hven, en semesteranläggning med stugor, restaurang och egen whisky- samt gintillverkning. Vi intog en  läcker laxlunch, igenkännande den färgade servitören från förra gången vi var där, 5 år sedan. Jodå, han hade jobbat där i tio år berättade han. Det var värt en whisky, det fick bli en tvåa guldfärgad Venus, den som liknar  Glenmorangie i smaken, Samtidigt öppnade himlen sig, först en gång, och sedan en gång till. Men vi satt skyddade med vår förtäring under verandataket. En tioårig dansk pige, gillade verkligen regnet. Var gång det kom en störtflod, sprang hon ut och hoppade.

Det blev sedan inget mer regn, och vi kunde ta oss ner till den väntande färjan, ladda batterierna ombord och sedan segla uppför sega Glumslövsbacken och ända hem!

%d bloggare gillar detta: