Prinsessan Saga (Sessan)

2010 – april 2021

Sessan upphittades 2010 i Helsingborg och fördes till veterinär för avlivning tillsammans med 3 nyförlösta killingar.
Men veterinären kunde inte avliva henne, han tyckte hon var för fin och speciell, så han lämnade in henne på Tassebo, dagen innan vi kom dit för att leta efter en ny katt. Tassebo var då överfullt, och vi visades in i köket.
Där i en fönsterkarm satt en liten katt med hängande bröst och var nyopererad. Hon tydde sig omedelbart till oss, och gjorde valet enkelt. Hon skulle egentligen varit kvar ett tag, men eftersom där var överfullt på härbärget, så fick vi lov att ta med henne direkt till Billeberga.
Där gömde hon sig i en vecka under möblerna, vi hade då ett stort hem med två våningar så hon kände sig inte trygg i början, men sedan vände det.
Vi hittade snabbt gemensamma rutiner. Kl 18 kom hon alltid in i köket, då var det dags för hennes kattgodis. Hon flyttade med oss till Ängelholm och sedan till lägenheten I Helsingborg. Under de följande fem åren var hon plötsligt innekatt, men hon klagade inte. EN dag tog vi med henne ut i parken utanför huset där vi bodde, vi fikade i gröngräset medan Sessan satt och surade med ett rejält koppel på sig. Plötsligt började hon att dra i seklen, krumbuktade sig på alla håll värdigt Houdini, och så var on lös! Han rusade till närmaste buske för skydd. Tyvärr låga dessa buskar på en kraftig brant, dit vi inte kunde följa henne. Vi kallade och lockade men nej! Tiden gick och det blev kväll, vi hade nu vaktat henne flera timmar, och nu skulle vi ha möte i källaren av vårt hus. När det var slut, rusade vi tillbaka utrustade med ficklampor och godis.
Efter en stunda av väntan med klirrande kärl, kröp hon upp till oss och kunde infångas. Puh!
Hon följde snällt med oss när vi hyrde olika stugor i Mölle, När vi åkte på längre semestrar så fick hon semesterbo på Ängelholms kattpensionat. Lyckan blev ju att flytta till Gantofta och kunna gå ut när hon ville genom de två nysågade kattluckorna.
Här hittade hon nya rutiner och grannkatter att fräsa på. Varje kväll när vi gick upp för att lägga oss följde hon med. Spanade först i fönstret för att kolla allt allt var lugnt och la sig sedan i sängen hos oss.
Men när det blev jul 2020 så började hon att hosta.
Veterinären lyssnade på henne och sa att hon fått gammalkattashjärta, skrev ut antibiotiotika för säkerhets skull, De två första dagarna åt hon pillerna själv, men tröttnade sedan, så då vi fick hjälpa henne.
Efterhand blev hon bättre och hostan försvann, men hon lät fortfarande andfådd. Så en dag i april satt hon med oss i uterummet och fick sitt godis medan vi åt själva. Sedan slank hon ut genom uterumsdörren, spatserade iväg med bestämda energiska steg, och försvann ut ur våra liv för gott.
Trots FB annonser och lappar överallt, återfann vi henne aldrig.
Hon lämnade efter våra tio år tillsammans, ett stort tomrum efter sig och en stor saknad. Hon hade ett varmt hjärta och blev aldrig arg. Vi tycker också att det är extra tråkigt at vi inte vet vad som hände henne på slutet.
TACK FÖR ALL GLÄDJE DU GIVIT OSS SESSAN!


%d bloggare gillar detta: