Mitt författarskap

Mitt författarskap

Jag har nu även börjat ägna mig åt författande och skriver bl a deckare,  arbetar för närvarande simultant med en trilogi om den malmöitiske poliskommisarien Rolf Mårtensson.
Nu kommer även Öga för öga, en bok i rätt tid, när antisionismen växer sig starkare.

Sidovattenhinder

I första boken ”Sidovattenhinder”, får Rolf ta hand om ett mord på Svalövs golfbana, samtidigt som han förfasar sig över golfare i allmänhet. Såsom skild framlever han sitt liv på Bulltofta med sin katt Sherlock som ivrigt stödjer honom i husses jakt på ny kärlek, samtidigt som fler mord trillar in på Hudkliniken i Malmö. Han tvingas hudflänga  kliniken, och finner då till slut tre misstänkta, varav två verkar följa samma lukt av pengar som till slut leder  till ett dramstiskt avslut i Genève.

Denna bok är mycket baserad på olika upplevelser när jag arbetade under 25 år på Hudkliniken i Malmö, samt på mina trevande slag in i golfvärlden.

[read more=”Läs introduktionen” less=”Göm texten”]

Det välslagna gräset vilar stilla i morgonsolen vars värmande ljus morgontrött kämpar sig fram genom kvardröjande dimstråk.  De enda ljud som hörs är från nyvakna men pigga småfåglar i omgivande buskar och träd. En svag morgonbris får flaggorna vid hålen att lojt röra sig sakteliga. Stilla vatten syns här och var längs golfbanan, dess vattenspeglar återger skimrande och glittrande den omgivande storslagna naturen. En morgonpigg svala seglar elegant fram över ett vattendrag och noterar först nyfiket med sedan ointresserat den mörka skuggan som framträder i vattnet. Golfbanan slingrar sig över nejden, uppför och nerför backar som en väldig men orörlig orm.

Bredvid det röda huset vid banans start står en ensam bil, täckt av nattens fuktiga sommardagg. Inte en enda människa syns inom överskådligt synfält.

Hela banan tycks andäktigt hålla andan inför den hemlighet som snart kommer att avtäckas.

[/read]

En tangolärares död

I andra boken ”En tangolärares död”, blir samma polis uppmanand av sin son Björn att börja på en tangoskola i Malmö. Där träffar han på läkaren Pernilla, och tycke uppstår, som det heter. På en dansuppvisning blir dock det inbjudna argentinska paret Victor & Maria nedskjutna framför ögonen på alla. Rolf tar upp jakten på attentatsmannen, men blir drastiskt påkörd på gatan och hamnar på neurokirurgen i Lund. Efter en kort tids återhämtning följer han dock det snabbt kallnande spåret till Buenos Aires, men tvingas  återvända besviken. Trots det och tack vara si ihärdighet, hamnar han öga mot öga med den ökände yrkesmördaren Charlie från Honduras vars bana vi får följa,   och en kuslig envig utspelas till slut i den lilla idyllen Mölle.

Innehållet är inspirerat från mina egna upplevelser och känslor från Tangons underbara värd, som jag introducerades i 2009 hos Paul och Marias skola Tangoakademin i Malmö. Via tangon fann jag också mitt livs kärlek Carina.

[read more=”Läs introduktionen” less=”Göm texten”]

Rolf Mårtensson öppnar mödosamt sina ögon. Hans ögon plirar undrande som hos ett nyfött barn som för första gången skådar ut i världen.  Starka gula gatljus möter skärande hans ögon och tvingar honom att kisa.
Utsträckt på en gata i ryggläge känns det som om allt logiskt tänkande försvunnit. Vad gör han här? Det verkar som han hamnat en Salvador Dalí-värld där ingenting stämmer längre. Okända människor passerar snabbt revy förbi honom. Men han känner igen sin kollega Johan som tittar ner på honom med skräckslagna ögon. Långsamt tränger sig Johans röst fram genom ett töcken och når till slut fram till Rolfs medvetande.

– Hur mår du Rolf? säger rösten med en egendomlig klang men med ett försök till lugnande tonfall.

Rolf försöker bara nicka, men det verkar inte lyckas. Han måste erkänna för sig själv att han har ingen aning om hur han mår. Han börjar istället tänka på sin katt Sherlock. Fick han mat i morse? Och fick han själv med sig glasögonen när han körde iväg? Var är de nu isåfall?

– Ligg bara stilla Rolf, det är en ambulans på väg, det kommer att ordna sig, avbryter Johan Rolfs tankegångar och lägger lugnande sin ena hand på Rolfs axel.

Rolf stirrar lite lojt undrade på honom. Ambulans, varför det? Han ligger bra här, det börjar kännas varmt och ombonat och han har inget behov alls av att röra på sig, vilket bekräftas av hans nertonade kroppssignaler.

Runt omkring sig ser han olika människor som samtalande tittar nyfiket ner på honom. På lite avstånd ser han en polisbil med blinkande ljus som verkar ha felparkerat, den ser ut att stå tvärs över gatan och spärrar av gatan. Han känner att han vill protestera mot detta.

Men i bakgrunden hör Rolf sirener och får en association till att han befinner sig på en brottsplats. Han gör ett misslyckat försök att flytta på sig, men kroppen verkar inte lyda. Samtidigt närmar sig sireners genomträngande ljud som stiger i ton, och till slut blandas ljud med ett blinkande sken till ett förvirrande kaos i hans hjärna. Han hör bildörrar som öppnas och stängs, och ett metalliskt skrapande följ av en duns och strax dyker en bår upp i hans synfält.

Två ambulansmän stannar upp bredvid honom och böjer sig ner, betaktar honom noga och börjar lugnt med att framföra för Rolf märkliga frågor.

[/read]

Den ofrivillige hjälten

I den tredje boken ”Den ofrivillige hjälten”, åker Rolf & Pernilla i sällskap med  kollegan Johan och hans fru Lena på semester till den Kenyanska ön Lamu. Efter en äventyrlig flygresa, tvingas Pernilla ta hand om en knivstucken man vid namn Mac vid ankomsten.  Mannen försvinner sedan från sjukhuset tillsammans med innehållet i en lyxcamps kassaskåp. Amerikanska flottan anländer till ön, tillsammans med amerikanska politiker för att säkerställa de nyupptäckta oljefyndigheterna. Macs stöld sätter dock käppar i hjulet för dem. Medan Rolf och hans sällskap upptäcker de vackra omgivningarna, vecklas samtidigt hela sambandet upp för dem, bit för bit, och Rolf bistår sin lokala kollega Astrash i sökandet efter de stulna dokument som alla nu letar efter.

Under 15 år var jag delägare i ett litet hotell på Lamu och upplevde i början många resor, expeditioner  och möten med människorna på denna fantastiska ö i Kenya.

[read more=”Läs introduktionen” less=”Göm texten”]

Kenya 5 Juni

Skrik och en känsla av att hänga i luften återför Rolf Mårtensson snabbt till de medvetnas plan från den djupa sömn han hamnat i så fort de lyft från Wilson flygplatsen i Nairobi. En luftgrop som följd av att de passerade ett mindre molnsystem hade utlöst såväl skriken hos passagerarna som de olika blandade magkänslorna. Rolf fick en stark känsla av olust som han inte upplevt sedan barndomens tivoli-åkande. Han återupptar tuggandet av den ingefärskaka som flygvärdinnan serverat just innan han föll i välbehövlig sömn. Ingefära är bra mot illamående tänker han. Han hade misslyckats med att sova mer än ett fåtal minuter på planet mellan Amsterdam och Nairobi. Kenya Airways stolar inbjöd absolut inte till sömn. Smala och ingen plats att sträcka ut långa ben som drabbades av krypningar när de inte fick röra sig fritt. Inte heller generöst med gratis alkohol lugnade honom tillräckligt, det fick nästan motsatt effekt. Men de sövande bullrande motorerna på detta lilla plan lyckades genast bättre med att försänka honom i djup och omedelbar sömn. Hans lyckliga snarkningar dränktes tack och lov för det mesta av motorbullret.

Det hastiga uppvaknandet överensstämmer bra med den mellanlandning som besättningen just börjat. Det lilla inrikesplanet sänker sig nu snabbt ner mot Malindi flygplats och kommer strax ut under de lätta molnen och landar.

[/read]

ÖGA FÖR ÖGA

Synopsis

Rade är en ung rumän bosatt i den delen av landet som heter Bessarabien under slutet av 1930- talet. Ett land som är hotat från alla håll, och som överges till Ryssland utan strid samtidigt som regeringen skyller allt ont i landet på judarna. En gruppering inom landet som kallas Järngardet med kopplingar till Nazi-Tyskland, förbereder en utrotning av judarna i Bukarest med regeringens goda minne. När både Rades familj och hans kärestas flyr till Bukarest, dras han med i rörelsen och finner en stark mening där, samtidigt som hans ilska över judarna får sitt blodiga utlopp. Han stiger snabbt i graderna och hamnar till slut nära regeringen. Samtidigt försöker två judar fly Rumäniens blodbad. Men när efterkrigstidens sökande efter skyldiga till judeutrotningen växer, flyr Rade till Sverige med sin hustru. Men en överlevande jude och tillika gammal skolkamrat, tar upp spåret som till slut leder fram till ett slutet rum på Österlen. Poliskommisarie Mårtensson får ett larm om en förvunnen person på ett Yogainstitut.

[read more=”Läs synopsis” less=”Göm texten”]

Ljudet från den svarta telefonen störde otvetydigt lugnet i det torftigt inredda rummet. Den gamla bakelitapparaten darrade mot den brunröda skrivbordsytan varje gång metallklockan inne i den klämde kvidande ut sina signaler.

Rolf Mårtensson tycktes vakna upp ur en slags efter-lunch dvala och han glodde missmodigt på den störande apparaten. En djup suck hördes i rummet medan han lojt sträckte fram höger arm och grep tag i luren, mest för att han ville tysta den. Eller kanske snarare strypa den.

– Ja, röt han lågmält.

Tonen i hans röst verkade fördröja svaret i luren.

– Hallå, hördes en tveksam kvinnoröst till slut, är det hos polisen?

– Ja, det är kommissarie Mårtensson, vad gäller det?’ svarade han bryskt medan han iterativt kliade sig i sitt gråsprängda tunnhåriga skägg.

– Jaha, vad bra, en kommissarie, hördes rösten svara, men nu lät den mer bestämd.

Rolf trummade irriterat med samma fingrar som han höll luren med, och ljudet fortplantades genom etern. Kanske blev rösten i luren påverkad av oljudet från hans fingrar, eller så brydde hon sig inte.

– Det är så att…

– Vem talar jag med! avbröt Rolf nu med tydlig irritation, en irritation som även utlöste en störande klåda i hans kortklippta ljusbruna hår. Han lät återigen handen kliande passera genom skägget med ett skrapande ljud.

– Jag heter Anna Bengtman. Det är så att min man verkar ha försvunnit, vi har inte sett till honom sedan igår. Där vi bor är det bara skog runtomkring. Jag ringde den lokala polisen, men de hänvisade till er i Malmö.

Rolf funderade, Bengtman det namnet hade han definitivt hört förut. Men istället för att fundera vidare, frågade han direkt.

– Varför känner jag igen ert namn?

– Det vet inte jag, men jag och min man driver en yoga-rörelse ute på Österlen. Brukar ni köra med yoga herr Mårtensson?

Rolf orkade inte svara på detta befängda påstående som dessutom innehåll ett epitet på honom som han starkt avskydde, utan han fortsatte.

– Vad heter er man?

– Han heter Michael Bengtman, svarade kvinnan, men vad skall vi göra nu?

Tystnaden som följde, även om det bara var för en kort stund, antydde att kommissarien tänkte.
Hans instinkter sa honom att här låg en hund begravd i ordets verkliga betydelse.

– Jag kommer ut och besöker er idag, vad är adressen?

Efter detta tvära kast, la Rolf fundersamt tillbaka luren men missade klykan så att luren halkade ner på bordet och fortsatte vidare ner mot golvet styrt av tyngdkraften och blir hängande och dinglande som en avrättad mördare.

[/read]

Böckerna är under granskning 2023.

%d bloggare gillar detta: