Toscana augusti 2018

Toscana augusti 2018

Vi förlovade oss på  Rügen 21/8 2010), och har sedan dess haft som tradition att fira denna dag på en ö om möjligt. Denna resa till Toscana hade potential med ön Elbe, men vi hann inte dit, så vi räknade istället in Amager-ön där Kastrup ligger därifrån vår resa utgick.
Vi hade  bokat flygresa Kastrup-Bergamo-flygplatsen utanför Milano med Ryanair, 2400:- t o r för två människor och en väska.
Klockan sex på morgonen lämnade vi så ett regnigt Helsingborg för att ta tåget till Kastrup.

Där hade vi sedan bokat en Fiesta 2018 via Ryanair för 1500:- inkl 2 förare (samma bil modell som vi har hemma), för att köra de 30 milen ner till kusten och Camaiore där vi skulle bo i ett eget stort hus via AirBnb för 650:-/natten. Bilfirman Cantauro har sitt kontor utanför flygplatsen som många har nu för tiden, så vi fick först leta reda på deras transferbuss och åka 5 minuters väg dit. Sedan var vi snabbt på väg söderut!

Halvvägs ner låg staden Parma, vilken osökt för tankarna till Parma skinka och Parmesan. Men staden visade sig vara fullständigt öde och folktom, inga restauranger eller affärer öppna, så vi  hamnade till slut hos Burger King, innan resan fortsatte upp längs med den otroligt vackra och bergiga naturen över Appeninerna via motorvägen A4 och vidare.

Vi kom att göra ett stort antal utflykter under vår härliga vecka i Toscana, se kartan! Vi fascinerades över att det trots en temperatur runt 30 grader, ändå kunde vara så fantastiskt grönt och lummigt överallt, även åkrarna var bördiga.

Att köra i Italien är lätt, det är bara att hitta på sina egna trafikregler, det göra alla andra. Om du börjar tveka och därmed blockerar trafiken, då blir du inte populär, men om du bara kastar dig ut i trafiken så blir du accepterad och även hjälpt. För det viktigaste för italienarna är att komma fram – att trafiken flyter på.

Klockan 18 körde vi så igenom Camaiore och fram längs med den sista lilla smala vägbiten för att där identifiera det hus vi hade hyrt: Cassetta di Emma.

Efter att ha möts väl av Lucia som visade oss runt i det smala huset med tre våningsplan, en liten terrass på ena sidan, och ytterligare en större på baksidan med utekök,  körde vi ner i byn Camaiore till affären Conad och handlade vad vi behövde till kommande frukostar.
Förvånad hörde jag senare på kvällen hur grannfrun skrek ilsket på Carina. Men det var deras katt som heter Carina…

Dag 2. Lido di Camaiore och  Förlovningsmiddag i Camaiore

Först var det dags för ett besök på närmsta strand, så vi körde ner till Lido di Camaiore som bara ligger 15 minuter från där vi bodde. Där var det fullt med strandliv och privata stränder, och man ville ha 25€ för att vi skulle få tillgång till solstollar och paraflax, men vattnet var läkande och förlåtande varmt. En pir att vandra ut på drog även till sig vår uppmärksamhet och gav samtidigt en bra vy över såväl medelhavet som Appeninerna i bakgrunden..

På kvällen hade vi bokat ett bord på restaurang  Osteria CIcca i Camaiore. Det var tur, fastän det var en tisdag så var det helt fullt. Det blev en skön promenad ner till byn. Där kunde vi så fira våra 8 ljuva år som lyckligt förlovade, och samtidigt njuta av god mat!
Salute Carina!

Dag 3.  Djävulsbron, Bagni di Lucca , Boveglio och Lucca

Det var nu dags för en tur upp i bergen. Vi körde förbi utanför Lucca och upp mot byn Borgo a Mozzano. Där fann vi den fantasiväckande bron Ponte della Maddalena även kallad ”Djävulsbron”.
Enligt sägnen skulle djävulen en gång i tiden ha erbjudit sig att bygga denna bro för att invånarna skulle kunna ta sig över floden. Det enda han krävde i utbyte var att få ta hand om den första själ som passerade den färdiga bron.  Byborna accepterade detta, men när bron var klar skickade man först över en stackars hund istället.
Vi gick dock min själ över utan att något otrevligt hände!
Sedan fortsatte vi färden  till Bagni di Lucca i tron att där skulle finnas bad, men det enda vi fann var en nerlagd anläggning via en smal väg som vi knappt kunde vända på. En kopp tröstande kaffe nere i byn fick ersätta det tänkta badet. Vi förstod sen att det var andra saker som byn var känd för, mestadels den sköna miljön men även forsränning m m.

Vi fortsatte på smalare och mer kurviga vägar tills vi nådde krönet och minibyn Boveglio på 700m höjd. Bland det fåtal hus de hade (och en kyrka) , hittade vi en bänk och en picknickplats för oss med skön utsikt.

Vägen förde oss sedan ner igen, och till slut körde vi in i Lucca via en av dess mäktiga portar. Staden är helt omgärdad av en ovanligt kraftig mur som byggdes på 1500-talet.

Puccini föddes i Lucca, och har ett museum här som vi bara betraktade utifrån, det är inrymt i det hus han föddes i. Men många namn i Lucca är kopplade till hans verk.

Här besökte vi först  Duomo San Martino och  tog en kopp kaffe på café Turandot. Men sedan vi hade ett speciellt torg i sikte som påminner om Piazza Navona i Rom: Piazza Anfiteatro.
Ca 100 före Kristus var detta en romersk teater med 10000 platser.  De ursprungliga väggarna ersattes senare av hus som följer den tidigare formen av platsen. Här finns idag många bra affärer och restauranger.
Innan vi intog vår kvällsmat på torget, strosade vi runt lite och hittade en trevlig bar. Där kunde vi studera gatulivet närmre över ett glas vitt vin. Lite längre bort kom vi fram till muren som man kunde gå upp på och vandra runt. Muren är ca 4 m hög,
På löpsedlarna stod det att en pappa och hans barn hade trillat ner från muren dagen innan, så vi tittade försiktigt nerför kanterna.

Dag 4. Vinci och Florens

Ett mål som lockade oss var Leonardos hemby Vinci. Så vi tog  en omväg dit när vi skulle besöka Florens. Lagom vingliga vägar ledde oss först upp till byn San Baronto  Pistaia, där vi intog kaffe tillsammans  med en hänförande utsikt.
Sedan var vi snart framme i Vinci där man uppfört ett museum till Leonardos ära. Intill ligger en restaurang med ett härligt ”uterum” där vi intog olika pastarätter.
Museet utanför har ett monument av da Vinci som skall spegla hans den Vitruvianske mannen. Strax utanför byn föddes han 1452. Han heter egentligen bara Leonardo utan efternamn eftersom han var född utanför äktenskapet, men fick tillägget da Vinci för att  han härstammar därifrån.

Nerför bergen några mil, nådde vi så fram till Florens. Staden har ingen ringmur och vi letade parkering tills  vi fann en gata utan p-förbud – hoppades vi. Därifrån gick vi mot Piazzo della  Signoria för en öl, medan Carina gick på en marknad samtidigt som två helikoptrar flög aggressivt över torget i en timme. Misstanken om att det var något med terrorister övergavs när en man berättade för oss att det var en pågående filminspelning. Får väl se om vi kom med på något hörn…

Annars tycke vi att Florens inte var något speciellt, alla människor verkade vistas på och kring den berömda bron Ponte Vecchio, men vi upplevde ingen intimitet i denna storstad. En pizza fick avsluta dagen innan vi i det tilltagande mörkret återfann bilen utan böter.

Dag 5. En lugn dag i Camaiore och sedan Pisa

Carina packade upp sina akvarellattiraljer och satte sig att måla, medan jag läste vidare i Roslings bok Factfulness.

Eftersom Pisa ligger rätt nära Camiore, så tog vi en eftermiddagstripp dit.
Väl innanför muren, hittade vi tornet direkt, ”you cant miss it”.
Det hade verkligen en imponerande lutning på ca 4 m från lodlinjen högst upp. Numera kan man klättra upp igen sedan de lyckats att förankra det och säkra dess framtid – hoppas vi. Redan när man började bygga det år 1173, så lutade det rätt så snabbt, men man valde ändå att fortsätta resa det tills det nådde 55m höjd.

Tilbaka i Camaiore tillredde vi lax och biffar som vi inhandlat  i byn och avnjöt det hela på vår lilla uteplats.

 

Dag 6. Carrera, Tellaro och Torre del Lago Puccini

Carrera är ju känt för sin fina marmorsten. Redan på lång håll så ser man att vissa av bergen på Appeninerna är avskalade längs med sidorna. Längs med motorvägen återfinns ett otal verkstäder där man förbereder, sågar och distribuerar de färdiga blocken och stenarna.

Byn Carrera är nästan helt byggd med denna sten, trottoarkanter, gatstenar, apoteksskyltar och hela torg. Så där på detta siesta-tomma torg fikade vi varma mackor.

Sedan fortsatte vi längs med kusten västerut, körde över ett mindre berg och kom ut till havet på andrta sidan och nådde till slut en liten genuin by som heter Tellaro. Byn anses vackrare än de mer kända byarna vid Cinque Terre. som ligger lite längre bort. Havet piskade rätt hårt mot den lilla hamnen, men deras gelati på ett litet torg smakade synnerligen gott.

Vi körde tillbaka mot Camaiore och kom in på den långa gatan Via Aurelia som löper längs med kusten många mil.  Nära Marina di Torre del Lago Puccini,  fick jag mig ett kvällsdopp bland vilda vågor som få vågade sig ut i. Carina vaktade noga över mig, när jag kämpade mot underströmmarna och kastades runt av vågorna.

Sedan körde vi den korta biten in till Torre del Lago Puccini, parkerade för 5€, och gick ut till sjöns lilla hamn. Där hittade vi några bänkar där vi intog vår medhavda mat och vin, njutande av varandra och den sköna vyn över det stilla vattnet. Sjön var större än vi trott.

Till vänster tornade operascenen upp sig. Vi väntade nu på den sista operan som skulle ges under den årliga och 64:e  Puccini festivalen: Il Trittico.  En bit bort från där vi satt, gick en brygga ut som delvis inramade  hamnen, men som hade en öppen sektion i mitten för båtpassage. Medan vi satt och åt, kom 5 herrar ut från andra sidan och började skjuta ut den sektion som saknades, fyllde på med räcke och la på en röd matta. Vi insåg att detta var en av ingångarna till operan, och vi använde den sedan längre fram när vi skulle gå in. Under tiden föll mörkret över oss och alla lampor lyste upp omgivningarna på ett trolskt vis.

 

Sedan började 1:a delen av den tredelade operan med Manteln.
I pausen efter en timme, upptäckte vi att hela denna anläggning inte tar betalkort! Så törstiga  gick vi igen för att se 2:a delen, Syster Angelica. Efter en sista torrlagd paus, började så Gianni Schicchi, Innan vi kom hem hade klockan hunnit bli halv två på natten.

Dag 7. Vinprovning i San Miniato och Lucca igen

Vi hade bokat in oss på en vinprovning på vingården AgrioSole  kl 10, (via AirBnb), men eftersom vi kom hem så sent från operan frågade jag om det gick att komma en timme senare, vi hade dessutom en timmes körväg. Det skulle gå bra ändå, fick vi till svar. När vi kom fram till gården, som ligger strax innanSan Miniato, så möttes vi av Federico som berättade att man ändrat om så att vi kunde ta del av hela upplevelsen trots den sena ankomsten. Dessutom kunde han bra engelska. Vi inledde med att testa deras olivolja på bröd, innan vi övergick till ett rosévin, två vita och 4 röda viner. Till detta serverades läckerheter från lokala tillverkare, bröd, ostar, en ragu och skinkor m m. Två viner köpte vi med oss – men bara favoriterna, vi var begränsade av vikten inför hemresan!

Efter allt detta goda, fortsatte vi upp i byn San Miniato, och besökte dess höga torn efter en mödosam promenad i värmen, samt ett strategiskt placerat café där vi fick små bruschette med tomater, olivolja och basilika.  Och där tog de minsann kreditkort….

På hemvägen kom vi rakt mot Lucca igen som  nu blivit vår favoritstad. Vi körde in där igen, upprepade det mesta av succéerna från förra gången, lite shopping (en tjusig handgjord keramikkruka att ha våra kaffebönor i), lite vitt vin och sedan mat på det gamla romerska torget. Det blev lite ledsamt att återigen lämna denna trevliga lilla stad.

Nästa dag var hemresedagen,

så efter en lugn förmiddag med packning, sa vi adjö till Casa di Emma och Camaiore, och styrde kosan mot de 3 timmarna upp igen till Bergamo-flygplatsen utanför Milano. Parma undveck vi, istället blev det stopp på ett av de bra väghaken längs med motorvägen.

Arricerderci Italia!

%d bloggare gillar detta:
Hoppa till verktygsfältet