Paris 2018

Paris juni 2018 vid vår VII:e bröllopsdag

Vad vore mer romantiskt än att fira bröllopsdag i Paris? Sagt & gjort!

Vi flög med Easyjet för 1777 DKr för oss bägge tur och retur inkl 1 väska. Boende fann vi återigen via AirBnb, en lägenhet i tionde arrondismentet, just bredvid M4 metrostationen Strasbourg.

Den kostade 900:- / dygn, med två sovrum, kök, badrum, liten balkong och frukost.
Huset är 200 år gammalt och har byggts av en av Napoleons systrar i syfte att hyra ut lägenheter. ”A room with a story”!

Vi fann att Easyjet är det hittills bästa  av lågprisbolagen WizzAir och RyanAir som vi åkt med innan. De har frikostigare mått på handbagaget och mycket mer plats för benen ombord, plus ett bra utbud av mat och dryck – och trevlig personal.

Från Charles du Gaulle flygplatsen tog vi RER järnvägen, tydligt skyltat, den kostar 110:- enkel per person och tog ca 35 minuter.
Vi skulle stigit av vid Chatelet stationen, men p g a strejk slutade den att gå vid Gare du Nord.  Efter lite rundfrågning fick vi ta vårt pick och pack med på en oväntad utökad Metro-resa för att nå fram till Strasbourg stationen. Strax intill stationen ligger en stor byggnad –  port Saint-Martin från 1674, som en gång i tiden utgjorde en ingång i en ringmur.

Så var vi framme vid den stora staden, stor-Paris rymmer 12 miljoner människor!
Vi fann efterhand att staden blivit mer internationell sedan sist (1999 senast), det finns mycket mer restauranger från andra länder, och man pratar mer och bättre engelska. Men staden har också blivit mycket dyrare, många gånger ca 20% högre priser än i Sverige.
Efter uppackning och vår värdinna Ariane visat oss till rätta, gick vi ut och provianterade på Monoprix (fransk supermarket) och sedan hittade snart en italiensk restaurang Toton med god mat, Carina återfann här sin favorit från Italien – melanzane alla parmigiana.

Det var länge sedan vi var i Paris, och aldrig tillsammans, så nästa dag gav vi oss ut på vinst och förlust och följde Boulevard de Sebastopol tills vi möttes av Seines mjuka vattenrörelser.

Vi bytte ”spår” och hittade fram till Pont Neuf, Paris äldst bevarade bro från 1578-1607, som antagligen fått sitt namn efter de nio valv den är  byggd med, halvvägs passerande Ile de Cité.

Vi fortsätter på Rive Gauche förbi de sedvanliga och morgontrötta boklådorna som ännu inte öppnat helt, tills vi kommer fram till Museé d’Orsai, där en kö ringlande väntar på oss. Det är idag den första söndagen i månaden, och då är de flesta museer gratis att besöka. Men kön gick snabbt eftersom det inte var någon biljetthantering, dock hade man genomlysning av väskorna på ett band, varvid Carinas keps försvann i tunneln. Mirakulöst nog låg den kvar när vi mycket senare lämnade museet!
Museet som är inrymt i den gammal tågstation, har de flesta av impressionisternas verk. Dessutom var en Picasso på besök, pojken med hästen, som hängde nära Gaugains ”White horse” som jämförelse.
Med hjälp av Google maps, kan man även besöka de flesta rummen virtuellt. Prova här!

Efter att ha fikat i museets vackra café och återfått kepsen gick vi förbi ambulerande creperier innan vi  landade i Tuilerierna som är en lång skön park och oas, som sträcker sig mellan Place de la Concorde och Louvren. Två stycken stora dammar omgärdade med sköna stolar skapade en avslappad stämning.  Vi lyckades tränga in oss på ett av de många caféerna och avnjuta avsvalkande drycker för dubbla priset jämfört med hemma.

Sedan orkade vi vidare och nådde den heta plattan utanför Louvren.
Värmen blev där olidlig och vi sökte oss ner i köpcentrat under och Carina hittade en stor vit svalkande hatt. Eftersom det var gratis inträde, gick vi in på själva Louvren och vände strax ut igen, mycket folk därinne.

På vägen tillbaka gick vi ut på Ile de Cité via Pont Neuf, och tog en öl på ett brasserie Les Deux Palais i den gamla stadsdelen.
Vi delade till slut en god  pizza på tillbakavägen på Pizza e Mozza.
Tvärs över gatan låg en annan pizzeria som helt saknade besökare när vi kom, och en ung kvinna stod på gatan och delade ut pizza slices för att locka in kunder. Vi tog en ”efterättsbit” när vi lämnade vår restaurang. Vår var godare.

På natten insjuknade Carina i kraftig magsjuka, orsak okänd, vi hade ätit exakt samma mat eller delat på samma.
Så nästa dag fick hon vila medan jag letade förtvivlat efter Canal Saint-Martin via Google maps, men den skickade mig hit och dit fyra gånger, det blev en lång promenad. Till slut plockade jag en adress i närheten av kanalen, och ställde in GPS på den, då upptäckte jag att den låg inte långt från där vi bodde, lite Pepes bodega effekt där!
Början på kanalen var rätt lummig och fin med olika slussar och broar, men sedan blev den tråkig längre fram. Restaurangutbudet var inte mycket heller. Området skulle ju vara berömt och ha ersatt miljön i Latinkvarteran, men det kunde jag inte hålla med om. En rolig skylt passerade jag dock.

 

Mot eftermiddagen hade tappra Carina återhämtat sig och vi bestämde oss för att ta oss upp till Monmartre och Sacre Coeur . För att inte överanstränga, så tog vi en metro och sedan ”bergbanan” uppför kullen. Utsikten var hänförande, och många människor att och njöt på trapporna, nästan som Spanska trappan i Rom!
Metron kostar ca 19:-, billigare att köpa ett 10-häfte, biljetten gäller även på bergbanan ”Funiculaire”.

Efter att ha tagit oss ner igen i Monmartre och noterat att denna del av Paris var rätt sjaskig, hittade vi en liten underbar restaurang som verkligen kändes genuint fransk, L’anvers du décor.
Där kunde vi äntligen skåla för våra 7 underbara år som gifta!

SIsta dagen bestämde vi oss för att upptäcka området Marais som ligger mellan vårt boende och Seine. En metro tog oss ner till Chatelet stationen och sedan styrde vi mot Places de Vosges, som skulle vara det mest romantiska torget. Men vi blev lite besvikna, Tuilerierna var  mycket mer av allt. Detta var en liten kvadrat med några träd, bänkar och 4 små fontäner. Besvikna genomletade vi omgivningarna och hittade en restaurang, Café Hugo,  där Carina kunde få sin efterlängtade franska löksoppa! För övrigt ett bra friskhetstecken! Caféet hade tango vissa kvällar, men tyvärr inte just denna dagen.

Sålunda stärkta, tog vi oss till närliggande Picasso-museet.
De har just nu en specialutställning om hans mest berömda verk, Guernica. Tavlan är dock kvar i Madrid, men man fick mycket inblick i hans symbolik, och vi fick se en film av hans älskarinna Dora Maar där hon filmat hur Guernica växte fram.

 

Sista kvällen återvände vi så till samma restaurang som första kvällen – Toton – och åt samma goda mat igen, och jag fick ett glas frisk och kall  Spritz Aberol.

Vid hemresan till Charles du Gaulle flygplatsen, gick allt som tåget, så vi fick en dryg timme över. Flygterminalen var mycket trevlig, speciellt om man jämför med Kastrups hopplöst tråkiga och avlägset belägna F-terminal!

När vi till slut skulle hämta vår väska på bagageutlämningen, så hade någon förstört den. Hela blixtlåset och hänglåset var borta, istället hade man bundit om den med ett band, men det höll inte ihop väskan.
Vi felanmälde det direkt, och kommer att få en ny bättre väska hemskickad från Easyjet. A bientot!