Normandie 2007

19970Vi var inbjudna till Margarethas systerdotter Marias bröllop i Bosville.

Bröllopet hade fjärilen som symbol, alla skulle därför bära denna symbol på något sätt.
Hon flyttade till Frankrike för många år sedan, och har nu träffat en fransman från Toulouse – Eric.
Det var första gången vi träffade honom, han imponerade stort, både genom sitt charmerande sätt att vara,
och genom att redan visa upp färdigheter i svenska med förvånansvärt rent uttal.

Hon bodde i många år i Dieppe i Normandie, men har nu flyttat till närbelägna staden Saint Valéry en Caux,
som ligger vackert vid kusten djupt nere i en dalgång.

Vi (Margaretha, hennes syster Gunilla och jag), flög till Paris med Sterling 2 dagar innan bröllopet,
hyrde en bil på flygplatsen och körde till Normandie.

Det skulle visa sig bli en fantastisk upplevelse, en resa både i ett annat land och i en annan kultur!

Erics släkt kommer alltså från Toulouse, som ligger i sydvästra Frankrike inte långt från Spanien.
De dök upp manngrant, farbröder, mostrar, kusiner och barn, som alla visade sig vara mycket
charmerande, öppna, naturliga och lättsamma människor.
De talade dålig eller mestadels ingen engelska, men språkbarriärer överbryggdes med gester och leenden.
Alla hade olika spännande klädstilar som var fantastiska att studera.
Efter två dagar med dessa männskor, kände vi oss som en enda stor lycklig familj.

Läs mer om våra upplevelser på flikarna till vänster eller klicka här .

 

DAG 1 – PARIS – MONT SAINT MICHEL – LE HAVRE

Vi vaknade en 1 timme för sent på morgonen (5 istället för 4) så det blev en rivstart till tåget som skulle ta oss till flygplatsen.
Vi startade resan med att flyga från Köpenhamn till Charles de Gaulle flygplatsen utanför Paris.
Där hämtade vi en förbeställd Opel Corsa (med AC).
Vi landade på Terminal 3 och skulle hämta bilen på Terminal 1, det var en ½ timmes transport däremellan.

Första målet var Le Havre, hamnstaden i Normandie där Seine rinner ut i havet.

 
Eftersom vi ankom redan kl 10 på förmiddagen (det var en tidig uppstigning den dagen),
så hade vi bestämt att först åka och titta på det berömda klostret Mont Saint Michel som ligger ca 20 mil söder om Le Havre och 35 mil från Paris.
Det tog oss 4 timmar med lite stopp på vägen.
Med GPS var det lätt att hitta vägen, annars var det lätt att hamna fel, skyltarna är inte alltid lättfattliga i Frankrike.

 
En varningskylt meddelade att vi kunde parkera tryggt idag. Klostret ligger mitt ute i havet på en klippa,
och tidvattnet är som starkast här på franska atlantkusten. Numera har man höjt den smala upphöjning som
leder ut till ön så att man kan köra hela dygnet. MEN VI HAR ALDRIG SETT SÅ MÅNGA BILAR PÅ ETT OCH SAMMA STÄLLE!

 
”Staden” var kompakt fylld av människor. Porten med fällbrygga syns där framme.
På tillfäliga havsbotten utanför vandrade människor runt i väntan på tidvattnet, en del ritade stora förgängliga meddelanden.
Det var inte helt ofarligt att gå där, skyltar varnade för kvicksand.

 
Vi avnjöt en klassisk normandisk pannkaka gjord på brunt dinkelmjöl fylld med olika godsaker.

 
Längst ute till vänster kan man ana havet. Hela viken fylls sedan vid högvatten.

 
Efter att ha suttit i en längre bilkö för att ta oss ifrån klostret, fortsatte vi till Le Havre via två fantastiska broar som ledde över Seine.
Det var rätt höga vägtullar över broarna, totalt pungade vi ut med ca 200:- vid alla biltullar på sträckan från Paris till Le Havre



Vi hade förbokat en hotelnatt på Grand hotel Parisienne, enkelt men rent.
Vi anlände rätt sent, så mycket var stängt, men vi fann en restaurang med arabisk-fransk mat runt hörnet.
Sedan somnade vi genast efter en lång dag.

 

Dag 2. Till Dieppe och Bosville.


Förstora genom att klicka på den

 
Efter frukost på ett utekafé i Le Havre, fortsatte vi turen norrut längs med kusten.
Efter att ha passerat den vackra byn Fecamp, kom vi till Saint Valéry en Caux där Maria och Eric bor.

 
Husen i Normandie är rätt speciella, antingen liknar de korsvirkeshus, eller så är väggarna täckta med flintastenar.

 
I detta huset bor de, nära hamnen. Tyvärr var de inte hemma, var ute på bröllopsbestyr.

 
Hus med flintastenar. Eftersom vi såg mängder av hus som hade väggarna fulla av flinta,
antog vi att det fanns i överflöd här och att jorden måste vara kalkrik och markerna därför också bördiga som i SKåne.
Sedan gick färden vidare till Dieppe med sina karakteristiska vita klippor.

 
Vi stannade där ett tag, åt lunch och strosade längs ”stöget” och shoppade lite.
Vi hittade t.o.m. en snabbkem som fixade still min kostym snabbt (den hade blivit lite illa åtgången efter 10 år).
Sedan gick turen ut på landet mot Bosville. Landskapet är vackert och böljande, lite som österlen.

 


Bosville är en liten charmig by, strax utanför ligger vandrarhemmet Sansonnette. 


En byggnad från mitten av 1800-talet som totalrenoverats inuti med rum att bo i på hela ovanvåningen.
När vi packat upp upptäckte vi att det ingick lakan men inte handdukar. Gunilla och jag for iväg till närmaste by några kilometer bort, där såg vi att butiksägarna gick runt och började dra för dörrar och galler: det var stängningsdags.

Vi rusade in i nåt som likande ett litet snabbköp, ryckte ner en flaska vin, några muggar och 3 skurtrasor,
det var det enda som liknade handdukar.

När vi skulle gå ner till mottagningen senare på kvällen,
torkade Margaretha av mig i ansiktet med en av lasarna. Väl ut i solljuset upptäcktes det att den luddade ordentligt,
så där stod jag som en luden björn, medan flickorna plockade för fullt som en enda stor apfamilj.


Granngården hade olika djur som bidrog till den lantliga stämningen.
Innan kvällsmaten bjöds på dricka och tilltugg, och till slut anlände det blivande brudparet.



Här hälsar de oss välkomna!

Dag 3. Bröllopet. 

 
Förtryckt bröllopstext.                       Bröllopsgäster börjar samlas vid kyrkan Saint-Samson i Bosville.
Marias koppling till Afrika märks i förorden:
”Det är aldrig mörkt på en plats där man älskar varandra. Afrikanskt ordspråk”

Rubrikerna för denna katolska vigsel var för övrigt:
Intåg till Bachs ”Wachet auf ruft uns die Stimme”
Prästen välkomstsord
Öppningspsalm ”Un grand champ à moissonner”
Syndernas förlåtelse
Kyrie
Bibelläsning 1 Kor 13 (Kärlekens lovsång)
Psalm ”Till man ock kvinna gjorde han” (Melodi i denna ljuva somamrtid)
Halleluja från Taizé
Bibelläsning Joh 15:9-14
Predikan
De förlovades angagemang
Löftesutbyte
Psalm ”Quíl est formidable dáimer”
Välsignelse av ringarna, ringväxling
Psalm ”Quíl est formidable dáimer”
Makarnas bön
Universell bön
Kollekt till Webbers ”Pie Jesu”
Vår fader
Undeskrift av register
Utgång till Andersson/Ulveaus ”Klinga mina klockor”, och sedan ”When the saints”

 
Pappa Bosse ledsagar sin dotter Maria i procession uppför kyrkgången.

 
Eftersom det är en katolsk kyrka skiljer sig ritualen en hel del. Hela ceremonin tar ca 1½ timme, därför har de stolar att vila på.

 
Efter att de har växlat ringar och uttalat sina äktenskapslöften, skall ett dokument undertecknas av prästerna, brudparet och några vittnen, på höger bild syns Marias bror Peter skriva under.

 
Mycket sång och musik, två solister, kör och orkester.
Kören imponerade genom att sjunga även på svenska. ANnars hörde vi t.ex. ”I denna ljuva sommmartid” på franska, Webbers Pie Jesu m.m.

 
Uttåg till trumpettoner ”When the saints…”. Se filmen                     Istället för ris användes små pappersfjärilar

 
Det vackra och lyckliga brudparet.                                                        Erics pappa, Marias mamma och sedan Marias pappa och Erics mamma

 
Broder Peter.                                                                                    Kusiner till Eric

 
Gratulationer!

 
Öh, vill du se min fina ring?

 

 
Vad passar bättre i denna miljö än en en riktigt fin landå?

 
…som för dem tillbaka till vandrarhemmet där det bjuds på fransk musik med trumpet och musette-dragspel och en buffé med de läckraste godsaker vi nånsin smakat.
Vi förträngde att vi snart skulle vidare på 6-rätters galamiddag och provade allt!   

 
Mums i gom och glas!                                                                       Brudbuketten

 
Brudparet kunde inte låta bli att ta en svängom på grusplanen till den härliga musiken. Sedan började presentuppackningen

 
Mycket blandade fina presenter (inte 5 brödrostar här inte).

 
Sedan förflyttade vi oss till festlokal inne i byn.
Eric hälsar oss välkomna. Menyn presenteras bredvid.

 
Till gästernas jubel och applåder dansade de igen.
Man håller inte mycket tal i Frankrike. Desto fler och längre var de svenska gästernas tal som översattes till franska av Karin. Här håller Gunilla ett trevligt och föredömligt kort tal!

 
Brudparet överraskades av kockens påhitt, att tillsammans försöka fylla alla glas med champagne.
De lyckades och skålade över sin lycka! 

 


Sedan återstod bröllopstårtorna, som man inte skär upp tillsammans som i Sverige.
Trots att vi redan ätit minst 6 rätter (slutade räkna vid 5) och klockan nu var över 2 på natten, så fick vi även ner de utsökt smakande tårtorna.

 

Dag 4. Efterfest och hemresa.


Presentbordet.
Den fenomenale kocken och tillika ägare och ende som sköter vandrarhemmet kommer infarande med en läcker paëlla.
Han har fixat inte bara våra frukostar och luncher, utan även alla delikata tilltugg och hela bröllopsmiddagen!


Fransmän och svenskar blandade, inte många fransmän kan engelska, och inte många svenskar kan franska.


Men vad spelar det för roll, man kan kommunicera alldels utmärkt ändå, bara man anstränger sig lite


Lunchen blev en riktig höjdare, de sydfranska gästerna (från Tolouse de flesta) tar upp franska sånger för full hals.
Och vi är inte sämre, ”Broder Jakob” kunde vi på franska i alla fall.
Sedan fortsatte vi med ”små grodorna”, ”räven raskar” och andra ”kända” svenska låtar med alla rörelser till vilt jubel från fransmännen
som snabbt lärde sig och hakade på. Här var stämningen riktigt på topp!


Kocken och hans fru?                                                                                          Karin som tolkade så bra, en av Erics farbröder och Gunilla


Gott vin och även äppelcider fån Nomandie


Eric berättar målande om vad som hände natten innan bröllopet.
De fick då inte sova i samma hus (utan hos respektive föräldrar), och han blev utsatt för ett flertal practical jokes, t.ex. sova i säck (de hade sytt ihop hans pyjamasben och ärmar). Här har man inga fyllefester i samband med svensexan och möhippan utan är ute bara efter att ha roligt.


Underbara blomsterarrangemang från gästerna

 

SE DET VAR ETT SAGOBRÖLLOP DET!!!


Sedan var det med stor sorg vi var tvugna att lämna sällskapet (som skulle fortsätta festligheterna på kvällen),
och påbörja hemresan. Den gick genom små byar och upp till den 3-filiga motorvägen till Paris.
Allt gick bra tills vi var framme vid flygplatsen, då körde vi vilse när vi skulle hitta tillbaka till biluthyrningen.
Men vi kom fram till incheckningen med 5 minuter till godo…

 

LÄNKAR

Vi flög Köpenhamn – Paris Charles de Gaulle med Sterling för 1400:- / person t.o.r.

Sedan hyrde vi bil via eBilHyra i 4 dagar för ca 1600:-

Hotellet i Le Havre bokades via booking.com för ca 500kr/rum

Vandrarhemmet Ferme de Sansonnette var bokad av brudparet.
Det enda som finns på nätet är denna länk
Man kan välja mellan ingen mat, frukost, halv eller helpension.
Ägaren sköter allt själv, även köket, och lagar mycket god mat.
Det kostar normalt ca 80:- per natt utan mat och ca 200:- med helpension.

%d bloggare gillar detta:
Hoppa till verktygsfältet