Lamu 2005 juli

Så var det dags att åka till Lamu igen.
Denna gång hade vi trevligt sällskap av Margarethas syster Gunilla och hennes väninna Bitte,
och ingen av dem hade varit i Kenya förut, så vi utsåg oss till guider.
Men denna gång ”hoppade vi av” i Nairobi för att ta tåget till Mombasa istället för att
flyga direkt till Lamu.
Eftersom vi anlände tidigt på morgonen och tåget går kl 19 fick vi hela dagen på oss i Nairobi,
och då passade vi på att besöka ett köpcenter och luncha där, innan vi åkte till
Nairobi National Reserve för en tre timmar lång safari.
Jag hade som vanligt ringt John, en taxichaufför som vi litar på, och som kom och hämtade oss
på flygplatsen och följde med oss hela dagen.

 
Först åkte vi till Nairobi museum, blandade oss med        Sedan åkte vi in i Nairobi National Reserve, vi fick med oss
kenyanska skolbarn på besök                                          en guide som hade koll på var djuren fanns. Först en hel flock
apor, som nyfiket blockerade vägen

 
Minnesmärke över alla slaktade elefanter                                         Ett vildsvin försöker gömma sig i gräset
Här brände man upp alla funna betar som en protest

 
En flock med bufflar, imponerande djur                            Gunilla njuter i full utsträckning

 
Två fåglar höll koll på vår hastighet                                   Vi såg tidvis många strutsar

  
Sedan såg vi så många zebror att vi döpte platsen till Zebra city

   
Intill Zebra city fanns en vattenhål med krokodiler                                          En kort paus
men vi såg dem inte, istället en massa storkar och en pelikan.
Skönt att vi inte behövde bidra till turistnäringen för krokodilerna.

 
Även giraffer stoppade vår framfart, och de verkade        En vacker antilop
inte ha bråttom 

 
Så här såg vår kupé ut. Tåget gick 19 och efter 23 fick vi mat…vilken mat sedan:
Först en soppa gjord av diskvatten; jag fick dessutom en underlig sak som flöt i den.
Både jag och servitören tittade på saken i flera minuter, innan han bestämde sig för att det var bäst att bära
ut soppan igen. Sedan kom Fish Mornay, en sliskig kall fiskbit, därefter en någorlunda kycklingrätt och slutligen
en torr kakbit. Vi somnade sedan snart och sov gott under resten av färden.
Tåget stannade då och då mitt ute på savannen vid småbyar. men det märkte vi knappt

  
Tågsetet var mycket långt, ca 25 vagnar                              Framme i Mombasa vid 9-tiden

  
Bärhjälp infann sig omedelbart                                       Dieselloket som kämpat sig de 40 milen

  
Sedan tog vi taxi till busstationen, bara för att finna           Halvvägs i Malindi stoppade vi för en delikat lunch på ett
att den gått för 2 timmar sedan.                                         enkelt hak.
Jag visste att det fanns andra bussbolag, så vi fortsatte dit.
Men den bussen var redan fullsatt. Så övernatta eller ta taxi?
Det blev 2 taxibilar á 1100 kr för de 50 mil som, återstod.

 
Efter många timmars resa, passerade vi floden Tana, dit vi åkt på flodsafari många gånger via havet .
Då kändes det nära till Lamu. Men strax tog asfalten slut, och djungelväg tog över.
Vid en av de otaliga poliskontrollerna längs vägen, råddes vi att hyra med en soldat för säkerhets skull.
När de både chaufförerna började kappköra på den dåliga vägen, inträffade till slut nästan en olycka när
en av dem tappade kontrollen och vi nästan voltade, och den andra fick punktering.
Men vid 17 tiden nådde vi till slut hela men dammiga fram till slutstationen på fatstlandet,
endast ca 15 minuters båtresa från Lamu.

Lamu var sig nästan likt.
Många europeer har dock börjat bygga lyxhus här och var, vilket på sikt kommer att förstöra den
genuina 1700-tals miljön.


Gatuförsäljare

 
Några äldre herrar spelar domino vid kajen                        Många dhows vilande vid kajen

 
Liksom många människor vilande vid en moské                 Utsikt från takterassen mot sundet och grannön Manda

 
Lunch på Manda                                              och bad förstås (inte vår båt)

 
Det var en vattenfestival i Lamu, med dhowtävlingar

 
Lamu-laget hamnade på 3:e plats,                                     Medan en båt från grann-ön Faza vann klart.

  
Första utflykten blev att segla till andra sidan av Lamu ön,      Gunilla njuter solen
till Kipungani för att äta på campen Kizingo

 
och på hemvägen ett stopp i byn Matondoni, där man väver mattor och korgar .
Vi blev bjudna på en kokosnöt innan vi fortsatte hem

 
En kväll hade vi besök av representanter från                     Stämningsfull bild från hotellets matsal
Basecamp Explorer (Klas), Jambo Tours (Agneta) och
JkSafaris (Kris). Vi åt Seafood platter, en nyhet i vår meny,
en läcker blandning av det bästa havet kan erbjuda

 
I väntan på flyget hem från Nairobi, besökte vi Karin            Vi åt på en restaurang som heter Mamba i närheten.
Blixens hem som står i princip orört sedan hennes               Restaurangen är dock inget att rekommendera.
dagar

När vi kom till Lamu var batterierna var döda på vår dhow Jannat.
Båten hade inte använts på 8 månader, personalen hade inte brytt sig om den.
Vi förökte ladda upp dem men det gick inte. Så vi beställde nya från Mombasa, som kom efter 2 dagar.
Då fungerade allt igen, trodde vi. De fick 20 l diesel för att provköra, men de kom tillbaka med tom tank efter några minuters körning, tanken läckte som ett såll. Nåväl allt fixades, och sedan bestämde vi oss för att åka på 3-dagars tur norrut till Kiunga-området som inte ligger långt från Somalias gräns.

 
Frukost ombord i gryningsljus, doktor (vår kock) tittar på    Förnöjd Calle

  
Rashid, vår båtsnickare, spejar…                                    men det hjälpte inte, efter 30 min resa körde kapten på ett rev
och där satt vi och väntade 7 timmar, medan tidvattnet först gick ner och hela båten tittade fram, och till slut
återvände så att vi kunde åka vidare. Vi döpte så klart denna lilla ö till Jannat Island.
Folk i andra båtar passerade hela dagen med glada tillrop.

 
Spejar efter hjälp?                                            När nöden är som störst…som tur är har vi en tjusig toalett ombord


 
Calle och Mac försöker fixa lunch…. men till slut fick vi handla av förbipasserande

 
Doktor i sitt lilla kryp-in-kök, sedan kommer han ut med de läckraste maträtter

 
Vi satte som vanligt upp våra tält i den lilla byn Mkokoni    På kvällen åkte vi över till lyx-campen Mike´s place
på fastlandet, innanför den långsmala ön Kiwayo              för att ta en drink i solnedgången

  
Campen ligger högt upp, så man får promenera dit via en snabbt stigande väg, men det är det värt!

 
På hemvägen satt vi segel och styrde mot Kizingitini på ön Paté. Den byn visades i svenskt tv-program
”Upptäckaren” med Bobbo, som dokumenterade båtbyggar konsten där, som har varit samma i minst 1000 år.

 
Byn hade också enorma drakträd               Vi gick på rundtur i byn, köpte pakte med kakor som vi delade ut till barnen.


Sött barn med kex

 
Sedan besökte vi ”varvet ” , där man hållt på i 10 år att bygga denna stora dhow

Vår egen dhow hade under vår rundtur i byn flyttats ut på redden därför att lågvattnet var på väg in.
Vi erbjöds därför ”lift” ut till den igen med nåra av byns små dhower. Problemet var bara att de ville ha betalt,
(byn är fattig) och alla ville att vi skulle åka med dem. Så till slut hamnade vi i en slags kompromiss,
vi fick sitta i en liten dhow som bogserades av en annan större dhow, så kunde bägge få betalt.
Men ändå slogs de om pengarna, kunde inte komma överens.
Så när vi sakta lämnade byn, hörde vi på avstånd upprörda röster från en hel grupp män på bryggan…

 
Halvvägs hemma gjorde vi stopp vid en vi strand som heter Bori. Calle och MacDonald leker i sanden och lär varandra
svenska resp. swahili. Calle började bli bra på det, och Mac pratar svenska med oss när han serverar .