Lamu 2004 juli – Masai Mara

Inledning

I slutet på juli lämnade vi ett regnigt och kallt Sverige för att åka till Kenya igen.
Denna gång skulle vi även besöka Masai Mara innan vi skulle vidare till Lamu.

Hotellet behövde rustas upp, sedan vi misslyckats med att få en fungerande manager.
De tre veckorna i Lamu gick därför alltför fort, vi kände att det blev inte den semester vi såväl behövt.
Hotellet kom i alla fall på fötter igen, vi återanställde Moraa, den kvinnliga manager som vi tidigare haft,
och dessutom en assisterande manlig manager. Så när vi lämnade hotellet, så var det i bättre skick och bättre fungerande än kanske någonsin tidigare.

Under tiden vi var i Lamu, var det den 4:e Kulturfestivalen, se bilder från Lamu.
Vi börjar dock se tecken på att den turistström med Kenyaner från t.ex. Momabasa som detta medför,
tyvärr också drar med sig missbruk av Mira (hallucinogent gräs) i ökande omfattning.

Regnperioden var sen i år, slutade strax innan vi kom, vissa dagar kunde det regna lite fortfarande.
Därför var det fortfarande vanligt med malaria, Margaretha, hennes syster och svåger samt flera gäster drabbades.
Dock varken Kalle eller jag. Än så länge botas den dock snabbt på ca 24 timmar med effektiva tabletter som finns
att köpas för ca 90kr för en komplett behandling.

På vägen hem till Sverige besökte vi Karen Blixens hem, den danska författarinnan som skrev boken Mitt Afrika om sina upplevelser.
Den kaffeplantage hon påbörjade då, finns forfarande kvar, faktum är att hon blivit mycket berömd, ett jättestort område
är uppkallat efter henne, även gator, skolor m.m. På den tiden låg farmen långt utanför Nairobi, men sedan dess har staden krupit nämre.
  

Efter besöket hos Karen Blixen, åkte vi till närbelägna Nairobi National Reserve, där det fanns en fantastisk restaurang, Rangers, där vi åt den godaste måltiden på mycket länge. Vi satt ute på en terass, bra 50m från ett vattenhål, dit
noshörningar brukar komma, dock inte just när vi satt där.

 

Mer om Karen Blixen:

1937 skrev hon ”Den afrikanske Farm” (svensk översättning ”Mitt Afrika”). Det Afrika som hon berättar om är ett förlorat paradis. Boken är inte en dokumentär eller biografisk skildring av hennes vistelse i Kenya, den är en blandning med inslag av hennes egen fantasi och erfarenheter. Allt som inte hör hemma i Afrika har hon utelämnat. Hon beskriver de 18 år hon bott i Afrika som ganska svåra, med missväxt och ekonomiska problem. Men dessa problem är nedtonande i romanen. Läsaren får veta mycket om livet på farmen, de infödda lever i en idyll, i harmoni med naturen.
1985 blev boken film med Meryl Streep i huvudrollen som Karen, den blev en hit och belönades med Oscars.

Karen Blixen levde i Afrika tillsammans med de två män som betytt mest för henne förutom hennes far, skildras utförligt. Båda liknar hennes pappa, de är äventyrliga, aristokratiska, överdådiga och ovilliga att leva ett normalt liv.
Den ene man och syssling heter Bror von Blixen-Finecke, han kommer från Sverige, han älskar jakt och fester. Denne man var förebild till Hemingways vite jägare i ”The Short happy Life of Francis Macomber”. Denne Bror tyckte också om kvinnor, så mycket att Karen inte räckte till. Det var denna bigami från hans sida som ledde till deras skilsmässa 1921. Men innan skilsmässan han Bror smitta henne med syfilis som individualiserade henne och plågade henne livet ut. Efter detta sade hon att det bästa som fanns i livet var ”smärta som upphör”.

Hennes stora kärlek var den engelske adelsmannen Denys Finch-Hatton. De levde tillsammans i 12 år. Även han var en rotlös äventyrare som var bortrest i långa perioder. Deras förhållande slutade då han dödskraschade i sitt flygplan. Strax efter detta 1931 flyttade hon hem igen till Rungstedlund och bodde ihop med sin mor, p.g.a. ekonomiska svårigheter som medförde att behålla farmen var olämpligt. Det var här hon började sin stora författarbana.

Lamu sommaren 2004.

Det mesta av våra 3 veckor i Lamu, gick åt at ta hand om alla problem på hotellet som skapats under de 5 månader
vi haft en inkompetent manager. Men vi hann med en del annat också, tack och lov.
Inför att en stor grupp engelsmän skulle anlända till hotellet, köpte vi lite souvenirer av två masaier.
Observera den enes öron. Hålen han hade var så stora att han kunde trä igenom de stora klubborna utan problem.

 

  
Vi ordnade ett beach party på grannön Manda …                  och Calle uppträdde med elddans


Vi seglade iväg till andra sidan av ön, till en by som heter Kipungani, där vi besökte en engelsk camp vid namn Kizingo

  
…                                                                                           där vi åt gott

  
Vi gick på lokal fotboll mellan två Lamu-lag, hela Lamu verkade vara på plats, t.o.m. i träden.
  
Kalle i sällskap med sin fotbollstokige vän Mr Donkey


Familj som stöds av oss


Här vår gode vän Atrash med dotter

Kulturfestival i Lamu 2004

För 4:e gången arrangerades en kulturfestival i Lamu.
Staden fylls av besökare, främst från Mombasa och Malindi, men även europeiska turister.
Festivalen håler på i tre dagar, och innehåller dhow-tävlingar, åsneridning, simtävling och utställningar.

  
Man seglar ett varv i sundet mellan Lamu och Manda, tar ca 45 minuter, halvvägs måste man kryssa in till bryggan och vända

  
vändningarna sker jättesnabbt, sedan sätter man fart igen

  
Här är vinnarbåten, folk hoppar i vattnet och äntrar den, tills den närapå sjunker

  
Vår kapten kastar en lina till vinnar båten, och vi får äran att bogsera den. Sedan blir det sång o dans med besättningen

 

Man hade också ett torg fullt med hantverksutställningar, för att visa hur man tillverkar olika
saker på samma sätt som man alltid gjort

  
En möbelsnickare oljar in sina verk                                        Sängbygge

  
Hur man borrar med vasst instrument som tvinnas fram och tillbaka.    Malning av mjöl

  
Mattillverkning                                                                        Tillverkning av fiskenät

  
Snickare i farten                                                                  Liten modell av ett ”bostadshus”

  
På kvällen gick Calle o jag ut med en av våra gäster, Hans, för att lyssna på en orkester från Zanzibar.
I en timme stod vi och trängdes med lokalbefolkningen, medan orkestern stod på scenen, och spejade ut över oss.
Sedan dök en kille upp med stolar som placerades på scenen, varefter orkestern satts sig ner och äntligen började spela.
Äntligen och äntligen….inte i vår musiksmak, så vi gick hem igen, innan orkestern föll i koma …

 

Kiwayo 2004

För 3:e gången åkte vi iväg till ön Kiwayo i norra delen av Kenya, ca 6 timmars seglats från Lamu.
Det var mycket välbehövligt för oss, det blev den enda avkopplingen under Lamuresan.
Eftersom vår båt var på reparation, så hyrde vi in en annan båt kallad Madaam.
Vi åkte med våra engelska gäster, samt ett norskt par som hört att vi skulle åka dit.

  
Frukost, smakar extra gott på havet!                                     Kalle spelar som vanligt Kalaha med Holy

  
Vi la till vid ön Ndau för lunch                                               vi gick en lång väg på ön för att besöka byn, buskarna
var täckta av inlandflutna kläder

  
Barn från byn leker i lågvattnet                                              Hela ön saknar färskvatten, det har man löst med dessa
regnvattenuppsamlare….

  
som leder ner vattnet i stora behållare                                  Så är vi framme vid Kiwayo, fast vi slår läger på fastlandet
vid byn Mkokoni, bara 500m från ön. Går sedan på tur till
WWF:s läger

  
Därifrån är utsikten vacker, men ser bränningarna över revet      Vid lågvattnet hittade jag en egen ö, Björnö


                                              Barnen och solen leker

  
Doktor förebereder kvällsmat, katterna uppskattar resterna    besök hos dokton i byn, en undersökning + behandling kostar                                                                                             alltid 2 kr

  
På besök på Mike’s place, en camp på Kiwayo som brunnit    Därifrån fantastisk solnedgång
ner helt, men just nu blivit uppbyggd igen

  
I det läger där vi har våra tält, en ny ”restaurang” på plats         Så startar hemresan

  
Vi stannar nu till vid största ön Pate, går in i en grund vik        På vägen möter vi en båtbyggare
för att gå till byn Siyo

  
I Siyo finns ett gammalt fort från 1800-talet.                          De gamla kanonerna finns kvar
Det byggdes av portugiserna för att skydda sig emot
Oman-riket, men blev invaderat ändå. Sedan byggde
araberna på det med bl.a. en moské

                                
Eftersom det blev lågvatten, kunde inte vår båt                    Sitt still i båten!
vänta vid bryggan, utan la sig utanför.
Så då hyrde vi en kanot för att ta oss ut till båten.

  
Sista stoppet blev på samma ö,
men vid en plats som heter Bora


Där blev det dags för bad & lunch, innan vi stävade hemåt igen

Masai Mara 2004 – Inledning

Vi skulle nu åka direkt till Basecamp efter ankomsten till Nairobi kl 06.30
Basecamp är en norsk camp som ligger i det berömda naturreservatet Masai Mara.
Vi hämtades i minibuss och kördes först till deras kontor i Nairobi för frukost.

  

Sedan startade en 6 timmar lång bilfärd, mestadels via en mycket dålig väg.
Vi passerade först Rift Valley, sedan staden Nakuro innan vi nådde Masai Mara området och slutligen campen.

Masai Mara blev nationalpark 1961 och det är 1800 kvadratkilometer stort.
Det gränsar till nationalparken Serengeti i Tanzania.
Parken är indeld i två zoner, inr eoch yttre.
I den inre får inga bostättningar finnas, i den yttre finns det masaibyar.
Alla camper och annan bebyggelse ligger helt utanför nationalparken.

Rift valley

Här i Rift Valley, där Afrikas kontinent långsamt delas i två, finns de allra äldsta fynden av människosläktet.
Man har nyligen funnit rester av smycken som är de äldsta hittills, vilket tyder på att människan tidigare än man trott innan,
had förmåga att tillverka sådant, och även kapacitet att uppskatta dem.

  

  
Nere i Rift Valley är det mycket bördigt.                               Stopp för lunch i staden Nakuro                                                                                              Vi hade turen att få sällskap med med Basecamps grundare,
Svein från Olso.

 
En av de bättre vägarna…                                                      Äntligen framme vid en av portarna till Masai Mara

Basecamp

Lägret ligger ca 6 timmars bilfärd från Nairobi, men man också flyga dit på en timme för ca 700 kr
Man upplever dock en hel del under bussfärden också.

  
Lägret ligger bakom en krök vid floden Talek,                     Vi stannade vid den närmaste sidan av floden för att slippa
man ser vegetationen som följer floden.                                köra runt.

  
Istället vadade vi över den.                                                  En kort promenad fram till huvudbyggnaden

  
Man bor i robusta tält med egen dusch o toalett                      Sköna sängar

  
Utanför tältet en liten altan 50m från floden                          Hela campen drivs med soleneergi.

  
Frukost serveras i det gröna                                                     … med inslag av masai-rött

  
Lunchen är lika färgstark                                                        Svenska köttbullar? Exotiskt!


Om man vill, kan man äta måltiderna på 2:a våningen, med utsikt över savannen på andra sidan floden

  
I tidig morgonstund går vi upp i utsiktstornet för att försöka se leoparden som går förbi varje morgon, dock ej idag

Masaier

Masaierna är nog den mest välkända stammen i Kenya, de finns även i Tanzania.
Tidigare har de varit nomadfolk som gått fram och tillbaka över gränserna, som våra samer.
Men numera är deras byar fasta.
Männen ägnar sina liv åt att vandra runt i omgivningarna och letar efter getter och andra djur, som de sedan tar
med hem. Eftersom dessa djur inte lever vilt, så kan man säga att de tar ifrån varandra hela tiden.

  
Vi besökte en masaiby intill vår camp.                                  Byns kvinnor
Byarna är alltid omgivna av taggiga buskar i en ring,
som skall skydda mot djur.

och bjöd in på dans

  
Detta är ett typiskt masaihus, byggt av koskit                      En eldstad i mitten och ett litet rökhål i taket.
Det finns två sovnischer, en liten för kvinnan och ev. flickor
under 2 år…

  
samt en större för mannen och ev. pojkar under 2 år.
Barn över två år måste lämna föräldrarnas hus och bo i ett annat hus avsett för barn.

 

Lejon – Simba

När man letar efter lejon känns det tryggt att sitta i en minibuss.
Säkerhetsavståndet ute i det fria är 100m, men bussarna bryr de sig inte om.

  
I skuggan av ett träd hittade vi en hel flock med lejon

  
Inställsam hanne som klappar på honan…

  
Även en puss! vad skall detta leda till?                                   Ojdå!


Nöjd hona rullar över på rygg.

Elefanter- Tembo

Vi fick leta länge för att hitta elefanterna. Vi körde fram och tillbaka längs Taleka-floden, innan jag såg något grått
röra sig bland vegetationen

  

  
Men till slut hade vi lyckets se en hel del elefanter ca 20 st.

 

Geopard – Duma

Geoparden med sina fyllda svarta fläckar (till skillnad mot leoparden med ringformade fläckar) ,
råkade bli det första djur vi såg.

  
På avstånd såg vi gamar som cirklade runt                            de satt i trädtopparna runtomkring

  
Vi närmar oss något …                                                        ett kadaver efter leopardens jakt.

  
Även hyeonor festar på djurkroppen…                                 Medan geoparden verkar mätt och nöjd

 
Vackert djur!

Flodhäst – Kiboko

 

Vi åkte till gränsen mellan Kenya och Tanzania, till floden Mara. Masai mara området byter namn i Tanzania och kallas
där för Serenegi. Folket i Tanzania vill inte att djuran skall andra över till Kenya, för att de vill ha kvar turisterna
(som ju annars följer med djuren) , därför bränner de av stora ytor för att förhindra djurens migration (vandring) .
Men det hjälper inte särskilt länge.

  
När vi kommer fram till floden Mara, ser vi genast de väldiga djuren i deras lunchvila.


Vi får vara tysta för att inte störa dem, de blir lätt aggresiva.               Vår buss med mycket duktiga guiden Georg

 

Krokodil – Mamba

 

Lite längre bort vid samma flod, finner vi två stora krokodiler, den ena ligger på sandbanken, den andra simmar runt.

  
Nu smakar det med lite att dricka                                         ÄR DU INTE KLOK!?

  
Titta så arg han blev….

Giraff – Twiga

Giraffer är nog det ståtligaste djuret av dem alla, värdigt och elegant rör det sig fram över Savannen,
man ser dem på 2 mils avstånde när halsen sticker upp, precis som masten på ett fartyg ute på havet.
De är fredliga och artigt nyfikna.

  
Detta är den giraff som kallas Masai Giraff, den har oregelbundna fläckar och två horn på huvudet

  

  
Detta är en annan typ, kallas Rotshild’s giraff
Den har flera horn, och fläckarna är jämnare

Övriga djur

Här följer lite bilder från andra djur och upplevelser i Masai Mara

  
Gazeller                                                                              På väg över savannen

  
Ibland var det många fordon samlade på samma ställe           Grant’s gazell med vacker bakgrund

  
Solnedgång över savannen

  
Ground Hornbill                                                                                          Schakal

  
Flodbottnarna bestod mestadels av vacker skiffer                     Vårtsvin

  
Orm på vägen, ca 2 m lång, en Puff Adder, mkt giftig                 En gnu håller utkik på en liten kulle, vanlig syn

  
En giraff och mängder av gnuer i bakgrunden                         En stork

  
Safaribild med giraff                                                            Migration av gnuer

  
Migration av gnuer                                                              Gamar och hyenor kalasar

  
Gamar och hyenor kalasar

  
Hyena med godbit                                                              Strutsar

  
Thomsons’ gazeller och afrikanska buffalos i bakgrunden       Gnuerna springer framför en lång bit innan de plötsligt viker av

  
Gnuer och åter gnuer                                                             Thomsons’ gazeller

  
Masai på vandring                                                                        Afrikanska buffalos

  
Vacker fågel ”Lilac-breasted Roller , Coracias caudata ”

  
Örn                                                                                       Badande hyenoer

  
Grant’s gazell                                                                       På vägen tillbaka till Nairobi går fjädringen sönder.
Dock ingen som inte kan fixas i bushen med lite svetsning.


Åter matstopp i byn Narok