Lamu 2004 januari

LAMU januari 2004

Nyårshelgen hade knappt lagt sig, innan vi återigen sökte oss till Lamu
.

Den här gången var det fullt med folk där, även de andra delägarna var på plats

.

Rätt snart efter ankomsten, äntrade vi vår dhow Jannat tidigt i soluppgången och seglade norrut,
mot ön Kiwayu och det marina naturreservatet Kiunga.


Karta där man ser Lamu, Kiwayu, Mkokoni samt Kiunga

  
Sofia och Ismarel njuter av färden                                            

 

 

Vi stoppade vid Kiwayus sydspets, för att äta lunch, studera fiskarnas fångst och snorkla i korallreven.

  
Fiskelycka                                                                             Ankomst till Mkokoni

Vid öns norra spets, vände vi in mot fastlandet till byn Mkokoni, där vi anlade vår tältplats nära stranden.
Vi la oss nära en enkel camp, där vi fick använda en enkel dusch, men först skulle duschtanken fyllas på.

  
Vattenpåfyllning                                                                    Förberedelser för kvällmat på stranden

  
Beach party under en massiv stärnhimmel                                   Snorkling bear   

    
Lycklig pojke                                                                    Fantastisk strand mellan fastlandet och ön Kiwayu 

    
Utsikt från Mikes camp på Kiwayu                                 Restaurang vid Mikes camp

     
Vid WWF:s camp, där man i 1:a hand arbetar med djurskydd,  tillverkar man också halsband, draperier, lampor m.m.
av inlandflutna badskor. Man stansar ut bitar och sätter samman dem i olika mönster

Sedan återvände vi till lamu efter 3 dagar…

    
En kväll åkte vi över till grannön Manda kl 9 på kvällen i en liten segelbåt tillsammans med ett gäng rastapojkar för att ha beach party.
Vi seglade över sundet i kompakt mörker, många upplevde lite pirr av det okända, men vår kapten landade på stranden, exakt vid den
plats han förberett tidigare på dagen med att samla ihop eld. Snart brann en eld, trummorna spelade och vinet öppnades.
En kille uppträdde med eldddans. När jag tog ett bad under natthimlen, fick jag se lysalger i vattnet,
ju mer jag rörde mig ju mer glittrade vattnet. Mareld kaller det vackra fenomet.

 


En dag åkte vi runt ön Lamu till andra sidan, till en by som heter Kipungani.

    


Där hittade vi också en fantastisk strand.                                 På en lodge bredvid, som drevs av ett engelskt par (födda i Kenya)
åt vi en luxuös lunch

På hemvägen stannade vi till vid byn Matandoni

  
I byn tillverkar man korgar, mattor m.m.                                  ..och även dhow, handgjorda båtar

På hotellet firade vi av Moraa, vår manager som skall sluta snart

  
En festlig swahili-bufee dukas upp av vår kock Raphael               … och efter det blir det dans

Vi blev bjudna på en segeltur till Manda Toto, en liten ö som utgör en förlängning av ön Manda.

  
Framme vid Manda Toto fick vi uppleva ytterligare en härlig strand,
här var vattnet varmare än någon annanstans,
och när man rörde om i botten med fötterna, kom en mängd bubblor fram över en.

  
Sofia besökte den familj som hon stöder ekonomiskt                             medan jag lär gästerna qi-gong…

    
och sista dan köpte hon en get som vi traskade med genom gatorna         till den överväldigade mamman!

Ett smolk i bägaren var att amerikanska marinen var på besök, efter ett avtal mellan USA och den Kenyanske presidenten Kubali.
  
Först anländer ett sort krigfartyg ute på havet, en svävare                       landsätter soldater och urustning.

Sedan rustar de upp Lamu sjukhus och bygger en ny skola, mycket humanitärt. Men varför bevakar de allt med beväpnade soldater?
Och vad skall de ha i gengäld? Flyttat de fram sina positioner mot Somalia och arabvärlden?
Klart är i alla fall att de inte passar in i den flera hundra år gamla miljön!

    
De erbjöd Lamuborna 2 dagar med fri sjukvård, långa köer bildades    Kändes skönt när amerikanarna och de kenyanska soldaterna lämnade Lamu igen

Väl hemkomna till Sverige igen, kan vi bara konstatera att vi lever i ett samhälle med krav, stress,
våld och elände, där vi springer runt i ekorrhjulet – till vad nytta egentligen?
Inte är vi särkilt lyckliga heller, i Lamu är alla människor varma och lyckliga, trots (eller tack vare) att de
saknar de materialistiska värderingar vi har, och oftast dessutom är fattiga.
Staden har 20000 invånare, men där finns ingen krimaniltet, alla människor bryr sig och håller rätt på varandra.
Där finns mycket att ta lärdom av!


Det är frestande att jämföra den svenska sjukvårdskolossen med den Kenyanska.
Tre av oss fick symtom på malaria, vi gick då ner till närmaste sjukvvårdsklinik (vårdcentral?), ingen väntetid,
fick taget ett blodprov, 
och 15 minuter senare var diagnosen klar och medicinen delades genast ut, pris 60 kr.
Hemkomna till Sverige kände sig inte Margeretha bra, kanske kvarvarande malaria?
Hon ringde till vårdcentralen, efter några timmars väntan, blev hon hänvisad till sjukhusets akutmottagning.
Där behandlades hon som pestsmittad och visades in på ett specialrum omedelbart.
Efter ett antal prover och tre timmars väntan, kom beskedet att det var ingen malaria. 300kr, + mediciner om det skulle behövts…

Åter till Lamu……

 

 

%d bloggare gillar detta:
Hoppa till verktygsfältet