Budapest september 2017

 

Budapest september 2017

Budapest verkar ha blivit vårt 3e hem efter Tågagatan och kolonin!
På detta resmål blir vi aldrig trötta eller besvikna, staden har, och ger allt! Detta skulle kunna vara den 15:e gången, men vem räknar?

Vi flög ut med Ryan Air denna gång (ca 500:-/person), som dock kunde ha blivit en rysare, då de ställde in hundratals med avgångar i helgen innan och även under vår resdag. Orsaken påstod de, var att de ändrat sitt brutna räkenskapsår, och i och med det skulle en massa piloters semestrar plötsligt fallit ut!?

Vi klarade oss med ett nödrop, planet gick dock med 2 timmars försening, varför vi kom fram till huset där vi skulle bo först vid midnatt. Den förbeställda taxin väntade troget med vår namnskylt så att vi snabbt kom fram. Men Anna mötte vänligt upp trots den sena timmen i sin fantastiska AirBnb-lägenhet när taxin stannade utanför på Buda-sidan.
En stor tvåvåningslägenhet med barkök och balkong fick vi för 1800:- med 5 nätter.

Dag1

Efter att ha promenerat ner till ett närbeläget shopping center med den vackraste mataffären och handlat frukostmat som snart därefter landade i våra hungriga magar, begav vi oss ut  i det lite regntunga Budapest. Dock blev det aldrig något regn som störde oss. Vi hoppade  på spårvagn 41 som går hela vägen längs med Donuas västra buda-sida tills vi nådde Gellert. Där gick vi över bron och letade oss ner till Balna.
Det märkliga huset (som jag tycker liknar en Durian frukt) innehåller inte souvenirbutiker, utan ett stort antal konstnärsbutiker och restauranger. Där hittade vi en enkel lunch, sittandes vid Donaus kant vid det tysta, mörka och framrusande vattnet.
På väggen inne i restaurangen var målat en tavelkarta. Där ser vi en annan jazzclub än den vi varit på innan. När vi så googlar på den upptäcker vi att den ligger i närheten och samma kväll skulle ha en Coltrane konstert plus att Tripadvisor säger att de har god mat.

Så vi travar bort till Opus Jazz club och bokar bord, innan vi fortsätter promenaden genom obigatoriska Saluhallen, där vi fyller på vårt förråd med den goda paprika pastan, samtidigt som vi lyssnar på en bi-konsert.

 

Vi gick  därefter en promenad i de judiska kvarteren och hamnade på bokcafet Massolit, ett personligt och trevligt ställe som har konserter och föreläsningar på engelska.

Till slut denna första dag återvände vi till Opus Jazz club för god mat och lite jazz. Kanske inte den bästa Coltrane men i alla fall…
Donaus broar visade sig från den vackraste sidan på hemvägen.

Dag 2

Vi tog oss nu direkt till Lukasc badet för att avnjuta en hel dag i detta lugnande hav av hälsosamt vatten i olika temperaturer.

På kvällen tog Carina mig med till vår (sedan förra gången) favvo restuarang Budapest Bistro där jag fick en   välkommen  och ypperligt god fölsemiddag!

Dag 3

Så var det dags för nästa present från Carina, den som hade föregåtts med en lista av ledtrådar:

Carina tog oss nu till varuhuset Mammut, där jag fick prova ut dessa mycket fina och sköna walking shoes:

Därefter kunde vi bege oss upp till Budahills igen, denna gång rätt skodd! Från Szell Kalman ter tog vi spåvagnen till Varosmajor hållplatsen, och därifrån kugghjulståget ända upp till Janós Hills. Vi passerade Normafa, så uppkallat efter en mycket gammal björk som stod här på sluttningen innan den dog, men ett nytt träd har planterats på samma ställe. Solen lyste varmt över oss och sikten var oändlig.

Efter att ha förtärt medhavd fika vid restaurangen Libegó Bufé,  kunde vi äntligen ta oss upp till det 24m höga tornet Elisabeth beläget 527m över havet. Utsikten i den översta delen var svindlande!

 

Som avslutning åkte vi även denna gång ned igen från berget med barnens tåg:

På kvällen skulle vi till det nya konserthuset, men först middag på Kiskakukk eterem. Där fick vi en god men inte överraskande gott ankbröst i plommonsås

Vi tog spårvagn 2 ända bort till det nya konserthuset   Bela Bartok som ingår i Ungerns koncept Müpa som innehåller det kulturella Ungern som ett samlat begrepp. Vi mottogs av en vackert belyst fasad, och fann interören otroligt vacker, påminde lite om Malmö Live, men detta var mer funktionellt och mer tjusigt.

Den utlysta konserten med Chopins 1a pinokonset och Rachmaninoffs 2:a pianokonsert kom dock på skam.
Först kommer en äldre vithårig man in på scenen och talar en lång stund på ungerska, Sedan sätter han sig ner vid flygeln och börjar spela en märklig transkription för piano av uvertyren till Wagners opera Tannhauser. Sedan kommer orkersten in, och då spelar han Chopins andante spianato & grande polonais.
När vi sedan efter paus äntligen  tror att det är dags för huvudnumren, så hör vi istället anslaget till  Tjajkovskys b-mollare.
De annonserade numren kom inte alls! Nåja, vi fick i alla fall mycket vacker musik att avnjuta.

På tillbakavägen slank vi in på Hotell Marriot och deras Pepper! bar för ett glas vin, nersjukna i sköna fåtöljer.

Dag 4

Vi tog nu spårvagn 17  till Szell Kalman tér, för att därifrån fortsätta i lätt regn upp tll  Gamla staden. Där letade vi rätt på Labyrinten, som är ett system med urgamla grottor inne i kalstensberget.

Människor har tagit sin tillflykt hit sedan urminnes tider och fram till 2:a världskriget.

Väl uppe igen i den överjordiska världen, tog vi in på hotell Hilton för ett gott fika med utsikt över Donau. Vi mindes med glädje de två nyårsaftnar vi tilbringat här med våra vänner.

Vi promenerade förbi fiskarbastionen där en man talade med sin falk via mobilen, ner längs med branten och tog oss över floden via Kedjebron. Medan Carina sedan försvann in i shoppinghusen längs med Vaci Utca, försvann jag in på  Café Anna för en ungersk öl.

Vi promenerade sedan hela vägen bort till Oinos WineBar&Bistrot. Här hade vi varit en gång innan med Ralph och Eva innan vi gick på Erkel operahaz. Då liksom nu, var personalen ypperligt vänlig, liksom maten var mycket god återigen. Jag fick den bästa grisrätt jag ätit nånsin. När vi skulle lämna lokalen, stod personalen liksom förra gången och höll upp dörren och önskade oss välkomna tillbaka.

En snabb marsch bort till Erkel, varvid min regnjacka förvann på vägen (hoppas någon uteliggare hittade den) nådde vi byggnaden strax innan Verdis Opera Rigoletto skulle börja,
Som vanligt här i Ungern, har de fantastiska uppsättningar med vacker dekor och utomordentliga artister. Rollen som Gilda framfördes av en bräcklig ung tjej med en stor mjuk och varm röst.
Applåderna ville aldrig ta slut, hon hann knappt avsluta sin aria innan applådåskorna tog över. Som vanligt i Ungern, utförs också applåderna i takt.  Mitt i börjar alla simultant att klappa långsamt, sedan stegras tempot efter hand. Sedan börjar man om igen, i alla fall om man uppskattade framförandet.

Det var nu sista kvällen igen, alltid lika ledsamt när sagan tar sut. Men vi hade hittat ett tangostället innan, så vi tog oss bort till det gamla Operahuset (som är stängt för renovering)  och strax intill gick vi in på Hölgyválasz Dancestudio .

Där möttes vi först av en hel bar innan vi kom fram till en entré.
För en avgift av 35kr kr vi in i en mysig lokal full av tangodansare.

En disc jokey spelade vaccker klassisk tangomusik, innan det blev dags för ett lotteri. Ett nummer drogs och vi förstod inte vilket det var på ungerska. Han upprepade det då på engelska, men det var inget av våra nummer. Efter dragningen tänds plötsligt strålkasre och in kommer ett par som visar upp sig i fyra mycket vackra danser.

Till slut beger vi oss hemåt, bara för att upptäcka att klockan blivit så mycket att den sista sträckans spårvagn hade gått och lagt sig.
Så vi promenerade i den sköna natten tills vi 25 minuter senare kom tillbaka till vårt väntande boende ooch somnade snabbt

Dag 5

Sista förmiddagen gick åt till at äta en god frukost och at tpacka, innan taxin kom för att hämta oss, samtidigt som Anna (vår värdinna) dök upp för att ta över.
Hemresan med Wizz Air gick som vanligt, d v s ca 1 timme försenad.

På Sturup där vi landade, tog vi flygbussen in till Lund (105:-) och sedan förde oss ett försenat tåg tillbaka till Helsingborg på eftermiddagen. Signalfel?

Den protektionistiska styrningen av Ungern av Orban har ju stoppat all invandring. Samtidigt måste man erkänna att man känner en högre grad av säkerhet när man går där än i Sverige.. Vi såg flera uteliggare i Budapest denna gång, men när vi gick i Helsingborg på hemvägen, gjorde vi samma upptäckt här…

 

 

 

%d bloggare gillar detta:
Hoppa till verktygsfältet