Barcelona 2019

BARCELONA

Samtidigt som vädret i Europa började stiga mot oanade höjder, flög vi tillsammans med våra goda vänner Per och Gittan till Barcelona.
Där var det mer barmhärtig temperatur 25-20 grader

Vi och Gittan hade varit där förr, men för Per blev det första besöket.

Ankomst

Vi anlitade det katalanska flygbolaget Vueling som var mest prisvärd och fungerade bra på alla sätt, de har även mer normala regler kring bagage och handbagage, till skillnad mot Ryanair med flera som gör livet svårare för sina resenärer! Speciellt om man reser med ett bolag i ena riktningen och ett annat tillbaka, och där ta med sig en väska i storlek med necessär med RyanAir och 10kg väska med Vueling…

Vi hade bokat en lägenhet via Airbnb i staden Castelldefels.
Lägenheten har tre sovrum och två badrum, kök, vardagsrum och en fantastisk altan. Som gemensamma utrymmen hade vi också en superskön pool, en takterrass och en tennisbana.
Priset för allt detta hamnade på 500kr / person och natt.
Lägenheten ägs av två s k superhosts Marc och Cristian  som har 9.7 i omdömen av andra AirBnb-gäster, och de hjälpte oss och bistod med allt vi behövde.

Vi landade vid niotiden på Le Prat flygplatsen, tog en taxi för 300kr och kom snabbt fram till huset, där vi möttes av en jovialisk spansk herre och trädgårdsmästare vid namn Antonio som inte talade engelska alls, men väldigt tydligt ändå förklarade allt med nycklar och strömbrytare.
VI packade upp och gick sedan tvärs över gatan och hämtade två pizzor som vi avnjöt på terrassen, innan vi somnade in.

Dag 1

Morgonen inledde vi med dopp i sköna poolen.
Sedan en kort promenad bort förbi de vackra blåblommande jakarandaträden  till närbelägna Supermarket för att inhandla frukostmat, som vi sedan förtärde i den ljumma värmen på balkongen.

En kvarts promenerad längs med havet bort till Castelldefels Platja, där järnvägsstationen ligger som går mellan Sitges och Barcelona.
Vi köpte T10-kort för 10€, de räcker långt  och gäller på alla färdmedel och är inte personliga. Dessutom gäller varje klipp under 75 minuter, om man måste byta.

Vi steg av vid Passeig de Gracia, som är den mittersta av de tre tänkbara stationerna inne i Barcelona längs vår linje. Därifrån hittade vi vårt första lunchställe, givetvis med Tapas, Bo de Gracia Barcelona.

Sedan delade vi upp oss, eftersom Per inte varit i staden innan så tog han och Gittan en av HopOn HopOff bussarna, medan Carina och jag strosade vidare, tog Metron till Paral-Lel, och började leta efter stationen för för tåget som skulle föra oss upp till berget Montjuïc.
Vi kunde dock inte hitta den, slog in den på Google maps, och knatade trappor efter trappor innan vi fann den. Bara för att upptäcka att det var stationen uppe på berget vi nått fram till, inte där nere. Det blev många trappsteg men nyttig motion.

(Först efter vi kommit hem upptäckte vi att bergståget startade inne på Paral-Lel-stationen)

Vi återhämtade våra krafter med en glass med kaffe på en liten uteservering innan vi återsåg vi Miro’s museum, Fundacio Joan MiróDet var lika trevligt nu som för 8 år sedan, hans konst är färgglad och positiv, och utsikten från museet över staden hänförande.

Sedan fortsatte vi genom en grönskande park fram till det gigantiskt stora Museu Nacional d’Art de Catalunyagick nerför trapporna och kom fram till Font Màgica de Montjuïc där det skall vara vattenspel på kvällarna.
Men sedan var det dags att återförenas med Per och Gittan, så vi tog två Metro till Basílica de Santa Maria del Mar som just hade mässa. Fram för kyrkans port ligger ett litet charmigt torg, Placa de Santa Maria, där vi intog var sitt glas vitt på La Vinya del Senyor och meddelade de andra var vi var.
Men något gick snett i kommunikationen, och de gick till en annan kyrka, där var det också mässa! Nåja, till slut fann vi varandra, och efter en stunds väntan fick vi plats på restaurangen bredvid: Santa Maria del Mar.


Det har börjat smälla högljutt överallt i staden, och när vi tog tåget tillbaka till Castelldefels, var detta packat med folk som alla steg av på samma station  som vi skulle till, och där poliser stod och vaktade försiktigt. Våra värdar hade innan berättat att man firar Johannes döparen som är ett helgon där, just den kvällen. Men när jag läster mer om det, så insåg jag att man även firar en motsvarighet till vår midsommar då. Alla människorna begav sig  ut längs med stranden.
När vi så promenerade de 20 minuterna hem till vår bostad, var hela promenaden fylld av firande människor, ljudet av raketer och smällare fyllde hela stranden och som en följd av detta även  med svavelosande rök som effektivt dolde utsikten över havet. Firandet fortsatte ljudligt till 3 på natten, så vi satt på vår terrass och avnjöt de vackra men bullriga fyrverkerierna mot natthimlen innan det var lönt att lägga sig.

Dag 2

Med mål att besöka matmarknaden på La Rambla och titta på vattenspelen vid Magiska fontänen, tog vi tåget in igen till Passeig de Gracia,  Vid Pláca Catalunya såg vi ett antal gatuförsäljare. De hade sina varor utlagda på stora dukar. Vi närmade oss en av dem för att titta  närmre på deras utbud, men plötsligt tog han vant tag i dukens fyra hörn och drog ihop allt till en säck och tillsammans med övriga försäljare sprang de nerför närmsta Metro-nergång.
När vi tittar runt om oss såg vi två poliser som sakta närmade sig,
Vi frågade dem och de berättade att det var olagliga försäljare som flyttar runt hela tiden. Dessutom, upplyste de, var det olagligt att handla av dem. Sedan frågade vi varför de vanliga affärerna verkar vara stängda, och fick till svar att det var Sant Joans helgdag – allt stängt!

Typiskt, även matmarknaden visade sig vara stängd. Vi tröstade oss genom att leta efter mat att äta  i närheten, och hamnade på en läcker mexikansk restaurang vid namn La Rosa Del Rabal.

Därefter vandrade vi nerför La Rambla tills vi kom ner i hamnen och gick över en bro ut till en anlagd ö där ett akvarium och shoppingcenter är beläget. Konstigt nog så brydde man sig inte om helgdagen här ute, utan allt var öppet, och en stor glass satt perfekt!
Vi vandrade vidare, passerade gigantiska privata yachts med egna helikoptrar ombord, innan vi kom fram till Telefèrico del Puerto, som det 70m höga tornet där linbanan upp till Montjuïc startar från hög höjd.
En kö väntade ivrigt längst ner på att få köpa biljett (10€) och åka upp i hissen. När Per skulle betala, hamnade han i ”handgemäng” med den smörgåsätande kassörskan om vem som skulle trycka på betalknappen för att välja Euro eller SEK. Hon vann .

Hissen förde oss upp till en plattform på toppen av tornet, där ny väntan uppstod, endast 16 styck fick åka med varje vagn.

Vi åkte lugnt och behagligt under de 8 minuter resan tog, och vi landade vid restaurang Miramar på bergets ena sida. Därifrån vandrade vi förbi den olympiska stadion (1992) med bassäng, hopptorn och utsikt.   Vi passerade  Miro museet, och fortsatte ner till Magiska fontänen, som vi ville se på kvällen kl  21.30.
VI hann med kvällsmat på Tapas-restaurangen Tapa Tapa Arenas vid Placa d´Espanya. Goda rätter passerade snabbt revy, innan vi stressade tillbaka till fontänen. Väntan blev lång, alltför lång. Inget vattenspel dök upp. Vi kontroll och översättning av spansk text via Google, fick vi fram att just måndag och tisdagar kör de inte. Så det var bara att bege sig hem igen, via järnvägsstationen Barcelona  Sants.

Dag 3

Denna dag hade vi bokat en kurs i hur man lagar Paella och Creme Catalana. Men Carina och jag inledde med att gå ner till vår strand och låta oss översköljas av de hetsiga varma vågorna, medan Per och Gittan testade vår övre solterrass.

På vägen tillbaka provianterade vi, och tillredde sedan lunch i form av spansk omelett, innan vi åter tog tåget in till Gracia-stationen.

Vi letade oss fram till rätt adress för kokklassen och väntade i 5 minuter, 10, 15…efter 30 gav vi upp och kontaktade Airbnb, som vi hade bokat genom. De kontaktade ansvarig för kursen som sa att det var konstigt för de hade ingen klass den eftermiddagen, trots att den var bekräftad till oss. (Pengarna återbetalades efter 2 dagar).

Lite besvikna promenerade vi vidare och hamnade till slut på en mycket trevlig restaurang med …Tapas förstås! Den heter Tosca Tapas y Vinos, och hade mycket stort utbud av läckerheter och mycket rapp personal.

Dag 4

Vad skall vi göra idag – sista dagen?
Per och Gittan bestämde sig för att göra ett nytt försök att se matmarknaden, och det fick de också, med lyckat resultat, Per hittade god plockmat att ät direkt.
Carina och jag bestämde oss för att tas oss upp till Benedektinerklostret  Santa Maria de Monserrat, där jag aldrig varit innan.
Vi fick ta tåget in till stationen Barcelona Sans, byta till Metro som tog oss ner till Placa dÉspanya. Där fick vi leta länge innan vi hittade järnvägsstationen, men vi insåg sedan att det fanns en passage från Metron till järnvägsstationen.

Väl där letade vi rätt på tåget med beteckningen R5, som skulle ta oss upp till foten av berget Montserrat där klostret ligger.
Montserrat betyder sågtandat berg.

Efter en timmes färd, stannade det vid en liten öde station Aeri de Montserrat som låg i en grön dalgång med dofter av olika blommor.
En blick uppför berget avslöjade strax vårt mål.
På en klipphylla högt högt ovanför, syntes klosterbyggnaden, till synes fastklistrad vid bergets sida.
Tvärs över dalgången svajade sakta några vajrar som ledde ända upp.
Vi gick in i byggnaden och löste biljetter, tur och retur.
De två korgarna gick var 15: e minut, en uppifrån och en nerifrån samtidigt . Tveksamt steg vi in i den fyllda korgen och inväntade skötarens knapptryckning och samtal med den andra korgen.
Sedan for vi iväg, men sakta och lugnt. I början inte så mycket stigning, men efter det att vi mött den andra korgen, började den stiga nästan lodrätt upp till slutmålet på ca 1400 m höjd över havet. Det var nästan så att man behövde tryckutjämna!

Det kändes nästan lite sorgligt att tänka på att munkarna byggde detta redan på 800-talet för att få vara ifred, när det idag invaderas av turister som kommer med buss, tåg och linbana, och landar precis framför deras fönster.

De har en enorm katedral, med en Madonnaskulptur, som bygger på en sägen om att hon har visat sig här. Den är placerar i ett rum bakom altaret, men är synlig ut i kyrkan via en öppning i bakväggen.
Vi hittade en enkel restaurang med självservice och där man kunde sitta ut vid branten och äta, dock lite blåsigt så man fick hålla i maten. Därefter gick vi in i katedralen och Carina besökte madonnan, en kopp kaffe fick avsluta den omtumlande upplevelsen, innan vår vagn störtade sig ner mot tågstation igen.

Vi stämde träff med Per o Gittan vid Castelldefels station och gick in på den strandnära finare restaurangen Fosbury Café.
Där fick jag  mig äntligen en redig paella!
Sedan återstod bara att vandra hem längs stranden, ta ett kvällsdopp i poolen och slappa på terrassen!

Sista dagen

Kändes trist förstås, men vi kunde ta det lugnt, ta ett sista dopp i poolen, ringa efter en taxi och anlända på flygplatsen i god tid för shopping och lunch.
Precis som på nerresan var flyget 30 minuter försenat, men vem bryr sig?

Intressant att man  i Barcelona så tydligt se hur man håller på sin katalanska frihet. Tvåspråkigt på många skyltar, och meddelanden på tågen.

Tack för trevligt sällskap Per och Gittan!

Hasta la vista!